Ulrika Olsson

Jag har grävt lite djupare...

2012-01-31T20:24:00.000+01:00

...i lådor och garderober. Somligt för smått, somligt för stort. Ja, ok, ett par skor är från Johan. Och klänningen är så fin, men jag tror inte att jag kommer att kunna ha den på ett bra tag. Bättre att någon av er börjar använda grejerna!

Alltså. Utvalt är uppdaterat. Igen.

Två ringar, två nya ägare!

2012-01-29T21:29:00.000+01:00

Nu knyter jag ihop påsen. Avslutar den där lilla frågestunden som jag ordnade i veckan. Det är verkligen så himla kul att så många av er svarat! Så spännande att se vilka ni är, ni som läser min blogg. Det är en väldig spridning på er, både i ålder och bostadsort! Från strax över 20 år och upp över 80 år! Från Skåne till Norrland! Inte helt oväntat kanske, (eftersom ni läser min blogg) gillar ni det jag skriver om. Men det är ändå skönt att läsa det, för ibland kan jag känna mig helt lost i mitt bloggande.

Jag fortsätter väl som jag gör då! Med Majlis, loppis, kulturmiljöer, inredning och annat smått och gott! Ni får så klart fortsätta att svara på inlägget även efter det här, det är bara kul! På så vis hittar jag ju till era bloggar!

Två ringar var det! Och jag har två personer som jag gärna vill ge dem till!.

Den prickiga ringen ska få åka till Kattis. För de fina orden hon skrev om min blogg: Din blogg är lite som en påse plockgodis för mig, med många favoriter. Skulle det vara någon bit däri som är mindre god, då skramlar jag väl bara om lite i påsen. Bra ord! Gilla!

Den andra ringen, och den är enfärgad i grönt, vill jag gärna skicka till Josefine Ö. För att jag saknar hennes bloggande och därför blev så glad när hon kommenterade hos mig!

Men hörrni! Inte behöver ni Gävlebor vara blyga när ni ser mig på stan! Nu är jag ju jättenyfiken på vilka ni är, ni som suttit där på samma kafé som jag och liksom vetat vem jag är! Nästa gång ni ser mig, kom gärna fram och säg hej, det tycker jag skulle vara väldigt kul! Och än en gång, tack alla för att ni läser och tack för att ni kommenterade!

Gör det igen!

Veckan i bilder

2012-01-27T20:43:00.029+01:00

Vilken vecka det har varit! Majlis har börjat på dagis! Eller, ja, förskola, som det heter nu för tiden. Det går bra, men jisses så trött hon är om kvällarna! Tidigare trevliga kvällar, med sköna kvällsduschar och rofyllda sagostunder, har plötsligt förbytts mot grin, grin och grin. Till och med när hon lagts ner i sängen har hon grinat, och det har hon nästan aldrig gjort tidigare. Men sen, när hon väl har somnat... Sover.

Jag äter dinkelgröten till frukost. Mina morgnar är snabba nu för tiden. Det jag gjorde på typ 1½ timme förut, det hinner jag med på mindre än en timme nu. Man blir väldigt effektiv när man får barn!

Jag köpte en väldigt fin liten bok - Ingamaj av Lena Sjöberg. Illustrationerna är fantastiska, liksom den poetiska texten om Ingamajs hårda liv.

I jobbet besökte jag en fin gård uppförd under slutet av 1800-talet. Den vänstra bilden är från glasverandan och den högra visar en fin tapet, dock senare än förra sekelskiftet. Men fin ändå!

Så började jag på en syjunta och kom äntligen igång med yllebroderiet som jag fick av Elin. Det känns väldigt roligt och är inte så svårt som tänkt. Men därmed inte sagt att det är lätt heller...

Veckan avslutades med Finfredag som vi infört på mitt jobb. Eller snarare så har min avdelning infört det. Allt blir lite roligare på det viset. Veckorna går rätt snabbt när man har finfredagen att se fram mot!

Och hörrni, aldrig hade jag väl kunnat tro att ni skulle svara så flitigt! Så himla kul att läsa lite om er! Vad snälla och trevliga ni alla verkar vara! Mina läsare. Jag känner mig så stolt! Och glad. Och peppad. Väntar lite och ser om några fler läsare vill svara. Sen ska jag dra ett namn som får ringen. Kanske måste jag lägga till en till ring, till en till läsare? Ja, det måste jag nog. Två ringar blir det. Till två personer.

Ha en skön helg nu! Det ska vi ha!

En stilla undran från mig

2012-01-24T12:54:00.000+01:00

Ja, här har ni mig! Och Majlis. Det handlar ju ofta om oss här på min blogg. Eller om loppisfynd, vår lägenhetsrenovering, kulturhistoria, kulturmiljöer, keramik, bakning, sömnad... Ja, lite allt möjligt. Lite spretigt ibland kanske. Från början tänkte jag mig nog en mycket striktare inriktning, med mest keramik. Men mycket annat har kommit emellan och jag hinner inte med min keramik så mycket som jag helst av allt kanske skulle vilja.

Det är fantastiskt med den bloggvärld jag rör mig inom. Den är peppande och generös, inspirerande och spännande! Ni har alla en viktig del i mitt liv! Ofta förundras jag över hur många som läser min blogg. Det är ju inte klokt, hur har ni alla hittat hit egentligen!? 28 november 2011, då jag skrev inlägget om vårt kök som äntligen blivit färdigt, hade bloggen över 260 unika besökare! Galet!

Men som jag undrar, vilka är ni, alla ni som läser min blogg? Jag har ju en handfull bloggvänner som är flitiga med kommentarer och när jag får upp mot 10 stycken kommentarer, så tycker jag att det är jättemycket! Jag blir så himla glad över dem! Men, åååh, vad jag funderar, vilka är ni övriga 150-220 som läser? Känner att jag måste göra en liten undersökning! För att ni förhoppningsvis ska bli lite extra taggade att svara på mina frågor, så har jag en liten handdrejad ring i potten. Som en liten utlottning. Jag drar en av er om ett tag, om någon vecka eller så. Har ni inte en egen blogg, lämna er mailadress, så jag hittar igen er!

Hur länge har du läst min blogg?
Minns du hur du hittade hit?

Har vi träffats IRL?

Borde vi göra det?

Vad gillar du mest med bloggen?

Är du själv verksam konsthantverkare/slöjdare?

Var i landet bor du?
Hur bor du?

Hur gammal är du?

Är du kvinna eller man?

Vad skulle du vilja se mer av här på bloggen?

Något ämne som du tycker att jag kan lägga ner?

Vill du lägga till något mer, så gör det!

Häj!

Vi är laddade!

2012-01-22T11:00:00.000+01:00

Imorgon: första dagen på dagis! Nya tofflor är införskaffade. Minikånken, som är en julklapp, är fortfarande oanvänd och helt skrynklig. Imorgon ska den fyllas med allehanda nyttiga dagisting. Och jag har sytt två nya tunikor i ett fint trikåtyg från Ohlssons Tyger. Jag menar, lite snofsig måste man ju ändå vara vid en sån premiär!

Lite kliar det allt i fingrarna efter att sy mer. Har just fått hem Elsebeth Gynthers och Bjarne Solbergs Børnetøj du selv kan sy 0-4 år som mamma beställde på nätet. Boktipset fick jag från Sophie där jag också hittade den fina lilla omlottblusen som jag är mest taggad på att sy. Boken är nytryckt, men är ursprungligen från 1979. Här finns en hel del smarrigheter!

En omlottblus i tyget ovan kanske? Det köpte jag för flera år sedan från YES ASIA. Sen har jag inte vågat klippa i det... Dumt. Det har bara legat i ett skåp. En sån liten blus kräver dock kantband och såna är jag livrädd för! Måste ha förträngt någon gång jag sytt i såna och det bara blivit fel. Eller så är känslan av syslöjd fortfarande alldeles för närvarande... Har aldrig riktigt fattat hur man får fast dem på ett snyggt vis. Men, ja, jag ska väl bara göra det. Köra. Öva.

Från kudde till väska

2012-01-17T20:30:00.001+01:00

Minns ni den här? Den broderade kudden som började rämna. Tacksamt tog jag mot era tips om hur jag skulle gå tillväga med lagningen. Men broderiet gick sönder mer och mer och jag kände att hela kudde blev skörare och skörare. OM jag skulle ha lagat den så skulle kudden antagligen inte ha kunnat gå tillbaka till sitt gamla liv igen, dvs som soffkudde. Den skulle nog bara ha klarat av ett liv som prydnadskudde.

Kände inte för det.

Så jag klippte helt sonika sönder den. Jo, jo, lite hemskt var det allt, det ska jag erkänna. En liten del av kudden har nu fått bli en liten väska till min iPhone. En riktig finväska, tycker jag! Några bitar av den broderade kudden återstår, vi får se om de också får ett nytt liv framöver.

Tillbaka till barndomen

2012-01-14T20:24:00.003+01:00

Jag växte upp med det här porslinet. Lansett från Gefle porslin. Formgivet av Helmer Ringström under slutet av 1960-talet. Det var inget speciellt med det, tyckte jag då. Kanske tyckte jag till och med att vi hade ett rätt fult vardagsporslin i min familj... Minns min kompis Emmas familj som hade något sobert ljusblått porslin som jag tyckte var så snyggt.

Hur som, med åren ersattes porslinet med annat. Tallrikarna gick nog sönder, om vi ska vara helt ärliga. Endast en tillbringare fanns kvar. Den har jag under många år haft i min verkstad. Just som jag började gilla den på riktigt, slog jag ner den i golvet.

Mamma började samla på Lansett igen för några år sedan. Skåpen är åter fyllda med tallrikar och assietter. Under jullovet sprang Johan och jag på två högar av Lansett på Erikshjälpen. En med assietter och en med tallrikar. 20 kronor styck. Vi köpte alla tallrikar och assietter. Äntligen har vi fler än tre likadana tallrikar! Det känns lite speciellt att äta på tallrikarna. Tänker på alla fiskpinnar som jag ätit från dem under 1970-80-talen...

Vid samma tillfälle köpte vi en hög med djupa tallrikar från Uppsala Ekeby. Lido. Gillar dem mycket. Varje morgon äter jag Saltå kvarns Dinkelgröt på dem. Den ska ni prova! Smaksensation! Oavsett tallrik.

Och. Nu har jag ett konto på Instagram. Jag fattade ingenting först, men efter lite hjälp från både Julia och Joanna, började jag långsamt förstå. Som Twitter fast med bilder, som Joanna uttryckte sig. Jag gillar det snabba, att inte behöva tänka så mycket, utan ja, bara visa min vardag. Själv har jag varit och tittat på vardag i både Jakarta och Japan genom Instagram. Kul! På Instagram heter jag Ulrikakarin. Om du inte har en iPhone kan du kika in här!

Om de där köpen

2012-01-11T20:11:00.001+01:00

Ibland planerar och sparar jag pengar för att köpa något verkligt efterlängtat klädesplagg. Det händer dock inte så ofta, för oftast bara hänger plagget där, mitt framför mig i affären. Utan att jag hade den minsta aning om det tidigare. Och ännu mindre visste att jag behövde det... Känslan kan dock vara densamma oavsett inköpssätt: Yes! Det här är verkligen ett BRA köp! Det här är ju något som jag kommer att kunna ha RESTEN av mitt liv! Jag MÅSTE köpa den!

Och så kommer jag hem. Hänger in plagget. Använder det en, eller någon gång. Men sen... Plagget blir bara liggande, efter en tid förpassas det kanske till och med upp på vinden. Ner i en låda. Där får det ligga och skämmas. Känner ni igen er?

Som den här klänningen från Maria Westerlind. Tänkte att den skulle bli min nya vinterfavorit. Då. Det var två vintrar sedan. Det blev den inte. Jag blev gravid och klänningen veks ihop och lades undan i en låda. Och nu är den plötsligt för liten...

Eller stövlarna från Duckfeet. Jag var i Köpenhamn och gick in på en affär och där stod de! Precis såna stövlar som jag alltid velat ha, tänkte jag då. Köpte dem där på direkten. Väl hemma igen kom utdraget från Visa. Jag fick en smärre chock, jag som liksom tänkt att danska kronor och svenska kronor var värda nästan lika mycket...

Hur som, en hel massa älskvärda loppisstövlar har kommit mellan mig och mina Duckfeet. De senaste två vintrarna har de stått helt oanvända...

Eller så köper jag något som jag egentligen vet att jag inte kommer att kunna använda. För stort. För litet. I det här fallet alldeles för stort. Om man, som jag, har storlek 37-38 på fötterna så blir det inte bra med ett par stövlar i storlek 40. Men där och då, ja, då var jag liksom tvungen att köpa dem. De var ju ändå helt oanvända och vem skulle annars rädda dem, om inte jag? De är fortfarande oanvända.

Men vad är det man säger..? Kill your darlings? Jag kan inte ha kvar fina kläder och stövlar som jag aldrig använder. Kanske att någon annan kan glädjas åt dem så mycket mer än vad jag gjort under den senaste tiden? För de är värda att älskas! De är alltså till salu! Jag har uppdaterat Utvalt! Det händer sannerligen inte ofta, så pass på!

Hej då jullov

2012-01-09T10:44:00.001+01:00

Ja, nu är snart mitt jullov slut. Två veckor... det känns som att jag har varit ledig i fem... Imorgon börjar jag igen, lite skönt blir det allt. Mest spännande på jobbet i år blir onekligen det här.

Den lilla mästaren

2012-01-06T21:49:00.002+01:00

Idag avslutade jag mitt arbete i verkstan för denna gång. Majlis fick prova att dreja, nåja, känna på den snurrande leran, för andra gången i sitt liv. Första gången hon gjorde det var hon bara 6½ månad. Jag måste säga att mycket hänt sedan dess. Kolla in koncentrationen! Kolla in greppen! Vårt barn - ett drejgeni!

Och precis som Line frågade efter mina blommor, så har jag just drejat fler såna under mina dagar i verkstan! I år planerar jag några fler kulörer, förutom den vita som jag gjort i flera år nu. De jag gjort nu ska bli gröngrå när de är klara. Tänker mig även rosa och ljust, ljust blå. Blomman ovan bor som blompinne hos en av mammas pelargoner.

Jullov i verkstan

2012-01-05T20:46:00.002+01:00

Jag jobbar i min verkstad om dagarna. Drejar några beställningar och börjar så sakteliga tänka på vad jag ska göra för keramik inför sommaren.

Inspirerad av de fina muggarna som jag bytte till mig från Anders, har jag nu drejat ett gäng rätt små muggar. Har tänkt mig att de ska få åka till Ingårdas Åsa i sommar. Ränderna är av lerslicker och målade med bollspruta. Imorgon ska muggarna doppas i engobe. Nästan vita ska de bli i slutänden.

Vad tycker ni att jag ska/borde dreja till sommarens försäljningar?

Mysbrallans dagar

2012-01-03T21:01:00.001+01:00

Nytt år. 2012! En vecka kvar av julledigheten! Vi gör inte mycket här hemma. Jag svassar mest runt i mysbyxor och undrar hur jag någonsin ska kunna ha något annat på mig. Mitt på dagen går jag på en långpromenad med Majlis. Vi går i skogen, det går ju fortfarande bra eftersom det inte finns en enda snögnutta än. Majlis julklappspulka fungerar mest som en bebisfåtölj här hemma...

Vi åker runt och fikar lite, eller så fikar vi här hemma. Vi kikar på några vissna tulpaner och jag försöker låta bli att äta socker. Det går sådär.

Och ni? Hur har ni det?

Hej då 2011!

2011-12-31T09:24:00.006+01:00

... eller kanske att det blir det längsta inlägget ever...

Ok! 2011 är snart till ända. Världens längsta och samtidigt kortaste år. Året då jag verkligen varit mycket för mig själv men ändå aldrig ensam. Vi tar och tittar tillbaka på året lite grann!

Alldeles där i början, Majlis var ju så pytteliten! Och det var så väldigt mycket vinter, hon fick ligga bland fårskinn och ullplädar när vi var ute och gick. Min kropp kajkade helt samman där under början av året, först den där förbaskade handleden som jag till slut opererade, sen följde en visdomstand som efter många om och men till sist drogs ut. Och sen... nageltrånget från helvetet, som till sist också opererades. Det tog ett tag innan jag kände mig hel igen.

Vi flyttade! Roligt men samtidigt väldigt jobbigt! Jag rekommenderar ingen att flytta med ett litet barn, ännu mindre att efter det även renovera... Hu! Vilken röra vi bodde i ett tag! Ser mig omkring här hemma och känner mig så ofantligt glad att nästan allt är i ordning nu och att vi har fått så fint här hemma!

Min handled läkte till sist och jag kunde äntligen börja dreja igen! Med Majlis blir upplägget ett annat än tidigare och jag har bara jobbat kortare stunder i min verkstad. Bara några timmar åt gången, till skillnad mot hela dagar tidigare. Men jag har fått en hel del gjort ändå! I somras sålde jag som vanligt hos Ingårdas Åsa i Södermanland. Min keramik hittar ni också i Länsmuseet Gävleborgs butik och på Konstra i Gamla Gefle.

Under året har jag promenerat. Och promenerat... Låt oss säga så här, jag trodde inte att Majlis kunde sova utan att jag drog henne i en vagn... När jag tänker på det nu, lite så här i efterhand, låter det ju helt sjukt, klart hon måste ha kunnat sova även inne! Om jag bara gett henne... och mig, en chans... Men så tänkte jag inte då och promenerade alltså i genomsnitt ca 3-4 timmar om dagen... Frisk luft fick vi ju. Och ett tag var jag riktigt smal...

Och som vi har fikat, jag och Majlis, men mest jag förstås. På Sparven. Där har vi suttit, ibland låg hon utanför och sov. Jag åt en macka med hoummos och halloumi, till det drack jag en latte och så rundade jag av det hela med en kokostosca. Varje gång. Synd att ändra ett vinnande koncept liksom... Men nu har Sparven stängt. Kaféet är sålt och snart ska nya ägare öppna ett nytt kafé där. Kanske blir det bra. Jag är i alla fall glad att jag hann hänga på Sparven under min föräldrarledighet!

Sen så blev det oktober och jag började jobba igen. Det tog inte alls bara några dagar "så kommer det att kännas som att du aldrig varit borta", som alla sa när jag oroade mig inför starten. Det tog typ 10 långa veckor innan jag kände mig riktigt hemma där på kontoret igen. Mycket av den där nojjan var ju för den där jäddra kursen som jag oroade mig för så himla mycket. Men jag klarade ju provet och är nu Certifierad som Sakkunnig enligt kulturvärden! Och så fick jag chansen att jobba med Anna och det har varit väldigt kul! Tillsammans gjorde vi några riktigt lyckade turnéer i Hälsingland. I jobbet bloggar jag en hel del HÄR!

Och nu, julen är avklarad. Majlis härjar loss med nya polare och hon lär sig nya grejer varje dag. Det är verkligen fint att få följa den här lilla människan och hennes utveckling! I mitten på januari börjar hon på dagis, vi har fått en plats på dagiset i vårt grannkvarter. Det känns ju himla smidigt!

2012... Jag kommer att göra några ryck med keramiken och så hoppas jag att jag börjar brodera snart. Lite mer borde jag sy också. Och när det blir vår ska jag börja springa... Hoppas ni vill hänga med in i det nya!

Gott nytt år till er alla fina läsare! Jag är verkligen glad att ni finns och läser!

Fotografiet på Majlis, mig och en hund är taget av Micke Dunker.

Serveringsgången

2011-12-28T22:01:00.001+01:00

Ja, tänk, den här tapeten var väl kanske det som fick hjärtat att börja bulta lite snabbare, då vi först såg lägenheten på Hemnet. En tapet full med skålar, vaser och krukor! Kunde den vara sann?

Jepp! Det var den! Och hela serveringsgången också! Till skillnad från skåpen i serveringsgångarna i de två lägenheterna ovanpå vår, så är våra serveringsskåp helt intakta och oförstörda. Skåpen har en tidig kulör och originalbeslagen sitter fortfarande kvar! Inuti skåpen är allt omålad och jag vill verkligen inte ha det på något annat vis. Och tänk, i ett av skåpen har ju till och med rymts ett dockskåp en gång i tiden!

Tapeten sitter faktiskt endast över dörröppningarna. Sylvia, som vi köpte av, och som växt upp i vår lägenhet, berättade att tapeten är från slutet av 1950-talet. Hennes föräldrar anlitade då en målare för diverse arbeten i lägenheten. Helt på eget bevåg satte han upp den här tapeten i serveringsgången. Och då endast över dörröppningarna!

När vi flyttade hit var väggarna målade i en apelsingul kulör och golvet var belagt med en plastmatta som lekte parkettgolv. Nu är väggarna ljust grå, trägolvet är framtaget och även det målat ljust grått. Skåpen är bättrade på några ställen. Men fint patinerade hörn, har vi behållit omålade!

Så här såg serveringsgången ut då vi tittade på lägenheten. Bilden kommer från mäklarens prospekt.

Några dagar senare

2011-12-26T21:50:00.000+01:00

Några dagar av julen. Mina gamla leksaker har fått komma ner från mina föräldrars vind. Min fina liggdockvagn i gul galon hade dock inte klarat av alla år uppe på vinden, däcken var helt söndertorkade. Jag började tänka mycket kreativa tankar som bland annat innefattade fläktremmar... Borde man inte kunna använda såna som nya dockvagnsdäck? Fast sen, några dagar senare, så fanns helt plötsligt en fin, röd vagn på Erikshjälpen. Mint condition! Den fick följa med mig hem och blev en julklapp till Majlis. Nu körs allt från små nallar och klossar till plastdjur och dockor runt i den.

Klockan kom äntligen upp på köksväggen och jag hängde upp Fidelis fina porslinshängen på en hylla i köket. Majlis har en ny klänning från Myrorna. Den är av mjukaste bomull och jag är faktiskt lite avis på den.

Sådärja, snart jul!

2011-12-23T21:54:00.000+01:00

Så! Nu! Klart! Pyssel och fix är avklarat. Jag pustar ut i soffan och har mer än två veckors jullov framför mig! Vill, såhär kvällen innan julafton 2011, önska er alla en riktigt fin och skön jul! Ta hand om er!

Om ett möte

2011-12-20T21:06:00.001+01:00

För några veckor sedan träffade jag Elin, som har bloggen Med nål och tråd. Själva anledningen till att vi träffades var att hon tidigare hade beställt några muggar av mig. Istället för att betala frakten om jag skulle ha skickat dem, så betalade hon alltså en tågbiljett och kom hit! Mycket bra idé!

Så himla kul att träffa en person som man liksom redan tycker att man känner. Men som jag faktiskt "bara" kände genom våra repektive bloggar. Hennes blogg var en av de första jag började läsa och jag har hängt kvar. Den ger mig så mycket inspiration. Ni måste kolla in! En sak som Elin är väldigt, väldigt skicklig på, är att brodera. Och jag vill ju gärna lära mig, så det är alltid spännande att besöka hennes blogg.

Men vart tog tiden vägen? En hel eftermiddag spenderade vi ihop. Vi tittade på några utställningar på Länsmuseet och sen gick vi och fikade. Sen åkte Elin hem igen. Och jag kom på att jag inte frågat henne någonting om broderi! Mailade några frågor till henne. Efter några dagar damp det ner ett tjockt brev i brevlådan. Ett startkit i yllebroderi! Tänker att jag kanske kan klara av det. Det är ju i alla fall inte så stort, så jag kanske orkar hålla koncentrationen uppe? Hoppas jag. Jag ska försöka börja nu under min julledighet. Läs så fint Elin skrev om vårt möte här!

Lite större än det här kittet är den skånska åkdyna som Elin har broderat! Gaaah!

Eller så ska jag prova på riktigt smått yllebroderi? Kanske vågar jag prova något liknande som Tiny Happy gör...

Grå, grå himlar och vatten

2011-12-17T19:36:00.001+01:00

Ja, vad annat kan man väl säga än att det är grått ute nu för tiden? Idag blev det aldrig riktigt ljust. En vecka kvar till jul, jag undrar allt jag om den kommer att bli vit i år. I skogen är det i alla fall väldigt grönt och fuktigt. Där luktar mossa.

Betydligt ljusare ser det ut på min gamla klasskompis Annas nya hemsida Lerapan! Kolla in där om ni vill se snygg och rolig keramik!

Näcken och brudarna

2011-12-13T19:05:00.001+01:00

Tidigare i höstas köpte jag det här fantastiska påslakanet på Erikshjälpen. Det är liksom fantastiskt på ett flummigt vis. Vad sysslar de med de där brudarna egentligen? Och han, näcken, han sitter där bakom blommorna och ser bara så... arisk ut.

Det här påslakanet är hemsytt, på ena sidan är mönstret rättvänt och på den andra upp och ner. Någon som vet vem som har gjort mönstret?

Det lackar mot jul

2011-12-11T20:39:00.000+01:00

Så blev det plötsligt 3:e advent. Snart jul alltså. Konstigt. Ute är det alldeles grönt fortfarande. Fast det har faktiskt snöat här någon gång, men allt har försvunnit. Nu är det bara lite is kvar på marken.

Så jag försöker skapa lite julstämning här hemma. Förra veckan köpte jag, i omgångar, flera hyacinter. Några har redan slagit ut och sprider lite juledoft. Blommorna får bo i mina muggar Blomma. Drömmer lite om en Amaryllis också. En sån ska jag nog införskaffa till veckan!

Dagens I-landsproblem

2011-12-09T18:15:00.011+01:00

eller, Om blogger själv får bestämma.

Så blir det fult. Och sämre. Tycker jag.

Har under de senaste veckorna stört mig lite på att många av mina favoritbloggar plötsligt ser helt annorlunda ut då jag besöker dem genom min iPhone. Jag måste aktivt klicka mig in under respektive inlägg och väl där inne kan jag t ex inte förstora upp bilden om jag vill. Jag förstår inte heller hur jag ska se den aktuella bloggens länklistor och annat intressant som brukar ligga ute i marginalerna. De syns nämligen inte i den här mallen. Den är väldigt tråkig och svårläst, tycker jag. Först tänkte jag att detta hade något att göra med bloggens storlek, att det skedde någon slags komprimering, inte vet jag. Men så igår kväll, så såg plötsligt min egen blogg ut så UTAN att jag aktivt valt någon ny inställning! Och sen när jag kollade jobbets blogg, jahaja, så såg den likadan ut också!

Den här mobilinställningen kanske är jättebra, bara det att jag inte fattar grejen? Någon som vet? Övertyga mig gärna. Hur som, inställningen går att ta bort. Om ni är osäker på hur er blogg ser ut i en mobiltelefon och alltså vill se hur era inställningar ser ut just rörande detta, gå in under Inställningar, klicka i fliken E-post och mobil. Om översta rutan Ja, Visa mobilmall på mobila enheter är ikryssad, så ser er blogg ut som ovan i en mobiltelefon. Om ni däremot kryssar i rutan där under Nej, Visa skrivbordsmall på mobila enheter, så ser er blogg likadan ut i en mobil som på en dataskärm.

Sign./ Get a life

Uppdatering söndag (två dagar efter inlägget): Igår, lördag, såg i princip ALLA bloggar som jag läser, ut på det här viset. VÄRDELÖST. Kände plötsligt att jag inte alls hade någon lust att läsa bloggar i mobilen = jag skulle alltså inte läsa några bloggar öht då. Sen idag... hepp! Alla bloggar, utom typ två, ser ut som vanligt igen! Sådärja, nu kan jag gå vidare i mitt liv igen!

Innanför dörrarna

2011-12-08T20:33:00.002+01:00

Ett av våra köksskåp innan vi började göra iordning köket. Fastklistrat skåppapper och hyllremsor. De tidigare ägarna tog inte bort papperet, eftersom de inte visst hur underlaget såg ut.

Och precis där i början tyckte jag nog att de pappersklädda hyllorna var lite charmiga. Fast inte så länge... Papperet och hyllremsorna var på sina ställen trasiga och när skåpluckorna for in på ommålning, tog jag tag i hyllplanen också...

Skåpen tömdes och sen slet jag ut papper och hyllremsor. De verkar alltid ha suttit där, för under var hyllplanen omålade. När det blev så här tomt och kalt, kunde jag rätt tydligt se spår från en tidigare skåpsinredning på den bakomliggande putsade väggen. Ser ni? Det nuvarande köket byggdes 1958, då Bernt´s familj flyttade hit. Innan dess tror jag att det bara fanns ett litet överskåp och sedan var väggen ovanför diskbänken, helt ren. Jag kunde också se att den varit målad i en grön kulör, det syntes inne i skåpen, upp mot taket.

Sen så målade jag hela skåpinredningen. På bilden ser det lite tomt och kallt ut, men det är så himla mycket lättare att hålla skåpen fräscha nu. Dock skulle jag kunna tänka mig någon form av hyllremsor eller kanske en mönstrad tejp på hyllkanterna.

Dödad kulturmiljö

2011-12-06T20:04:00.004+01:00

Minns ni det här fina huset? Det gör jag. Det finaste huset i Hille. Skomakarn´s hus. Det här kortet tog jag i somras, strax efter det att skomakaren Nisse gått bort och huset var ute till försäljning.

Ja, sen så såldes ju huset. Och tidigt i höstas när jag gick förbi huset möttes jag av det här... Då blev jag verkligen ledsen. Och orolig. Hur skulle det gå?

Idag var jag i Hille i ett annat ärende i jobbet och då passade jag på att titta till skomakarn´s hus...

Ja, vad f-n säger man? Jag är så himla arg och så otroligt ledsen! Personen som jag träffade i det andra ärendet fick höra en hel harang svordomar från mig rörande den här skövlingen av kulturmiljö.

Alla gamla fönster är borta. Huset är på väg att tilläggsisoleras. De nätta taksprången kommer nästan helt att försvinna när väggarna tjockas ut. Och så på med en ny, sågad panel på det. Av en helt annan karaktär än vad huset har. Av altandörren att döma så kommer naturligtivs en altan att byggas till. Förstukvisten kan vi nog se oss om i stjärnorna efter. Jag lovar att allt kommer att målas kritvitt också...

Och trädgården, en av de finaste i Hille - borta! Nedjämnad med marken. Den tidigare sluttande tomten är nu uppfylld med nya massor, nedåt vägen kommer att bli en brant kant. Skulle inte förvåna mig om tomten kommer att avslutas med en sån där fruktansvärd konstgjord mur, vad tiden lider.

Det här är banne mig det mest nedslående jag sett på länge! Till ägarna: - Varför köpte ni inte en villa från 1992 istället?

Känner för att slåss.

Om att brodera

2011-12-03T20:20:00.001+01:00

Nehejni, det är inte jag som har broderat detta! Det är en massa brodöser som är med i Linas kedjebroderi. Igår kom broderiet hem till mig, för jag anmälde mig visst också. Fast jag inte kan brodera. (Men det kan verkligen Lina! Kolla in t ex det här!) Själv har jag bara broderat en gång tidigare och det var kanske i årskurs 4, då jag broderade en bonad med texten Hem ljuva hem...

Men jag vill lära mig, fast jag kommer aldrig till skott liksom. Det var därför jag anmälde mig till kedjebroderiet i februari i år. Igår kom det alltså äntligen till mig. Jag var tvungen att skrida till verket på en gång, för jag kände hur prestationsångesten satte in på en gång. Här ska jag brodera bredvid bl a Broderi-Karin liksom... Sprang upp till min konstbroderande granne Lisbeth, och fick några garner av henne.

Tittade i några böcker, men kände att jag ändå inte kan. Så jag körde bara på. Hittepåstygn. Tre små blommor rätt högt upp på broderiet blev det. Mina första små broderier. Nu skickar jag broderiet vidare.

Vi åkte till Hälsingland, del 3

2011-12-01T20:19:00.001+01:00

I två dagar har vi varit ute den här veckan. Sammanlagt har vi besökt fem gårdar. Den här gråblå kulören... Finns överallt. Eller så är det så att det är mina ögon som liksom bara ser just den kulören...

Efter gårdsbesöken, mötena med människorna, kaffepauserna i privatköket, känner jag mig otroligt taggad att börja slöjda! Tälja. Brodera. Har redan börjat tänka på nästa sommar. Ska försöka komma iväg på någon slöjdarkurs på Gästgivars i Arbrå. Ja, det ska jag banne mig göra allt för att göra! Ska ni med?

Vi åkte till Hälsingland, del 2

2011-11-29T21:20:00.001+01:00

Anna och jag fortsätter vår turné bland några av våra finaste hälsingegårdar. Vi har träffat otroligt gästfria gårdsägare som släppt in oss i sina gamla gårdar. Där har vi sedan smygit omkring helt själva, funderat över interiörerna och över alla föremål och hur det kan kännas att äga en sån här miljö.

Ute har det varit riktigt grått och ruskigt idag, det var svårt att fota i de dunkla rummen. Men här får ni lite av det vi såg.

Köket - check!

2011-11-28T20:17:00.002+01:00

Köket är färdigt nu! Inte en dag för sent! Alla som bott i ett kök under renovering vet hur skönt det känns när man äntligen har ett väl fungerande kök igen!

En liten bänkbit av granit har fått flytta in. Den är bra att baka på.

Ovanför spisen finns ett litet ventilationshål. Tidigare täcktes det av något fult, gulnat plastgaller, nu har det fått ett skydd i form av en perforerad, inmålad plåt, fastsatt med tunna lister.

På motstående sida av köksskåpen har vi satt upp en hylla som rymmer de flesta av våra kokböcker och andra bra och fina grejer.

På hyllan trängs bl a en burk som jag köpte då jag bodde i Frankrike en höst, en prickig burk som jag gjort för flera år sedan, kaffeburken och så några brickor.

Mitt gamla köksbord som jag köpte för 20 kronor på en Gotlandsloppis för många år sedan, har fått flytta in i köket. Det har bott i ett förråd i flera år då det ersattes av ett väldigt stort teakbord som jag hittade i vår förra källare. Det bordet står i vårt matrum nu.

Och nä, stolarna är inte målade än. Och nu vet jag inte när, eller ens om, de någonsin kommer att målas. De känns rätt schyssta som de är, tycker jag nu.

Ibland skiner solen in genom fönstret.

På golvet ligger en lång matta som jag köpte för flera år sedan på Erikshjälpen. Vi har en till och den bor i vårt sovrum.

Och så här såg köket ut när vi tittade på lägenheten. Bilden är från mäklarens prospekt.

Vi åkte till Hälsingland, del 1

2011-11-23T20:25:00.003+01:00

Jag och min nya trevliga kollega, Anna, hänger runt i Hälsingland den här och nästa vecka. Eller, ja, det gör vi väl lite då och då förstås, eftersom vårt län består av både Gästrikland och Hälsingland och vårt museum verkar i hela länet. Vanligtvis jobbar jag ensam, så det är ju extra kul att göra det här jobbet ihop med någon annan!

Just som november är som gråast, mörkast och... ja... fulast, får vi besöka de här pärlorna till gårdar. Vi pratar med de fantastiska människor som bor i och förvaltar de här skatterna. De här rummen alltså... Alla detaljerna. Hantverken. Den ena gården finare än den andra.

Välkommen in på besök!

2011-11-19T16:33:00.003+01:00

Hej! Häng med in på besök i Majlis nya rum!

Äntligen är det färdigt! Det har det visserligen varit rätt länge, men det har under flera månader fungerat som förråd för allt skräp som vi behövt under tiden vi fixat resten av lägenheten...

På golvet ligger några stora kuddar som är sköna att sitta på eller bara trampa runt i. Perfekta för tygälskaren Majlis!

I taket hänger en gammal, gammal loppislampa, som under de senaste åren i princip har varit bortglömd. Men med ett nytt tyg fick den ett helt nytt liv! Man blir lite glad när man ser den, tycker jag!

I nya rummet bor en del leksaker, men ännu bor många i vardagsrummet. Hoppas dock kunna fasa ut dem därifrån inom kort.

Hon verkar gilla sitt nya rum! Rätt vad det är så blir hon helt tyst och då blir jag alltid lite orolig vad som pågår. Oftast hittar jag henne inne i sitt rum då. Där på golvet, plockandes med klossar eller några böcker.

I natt var det premiär för att sova i rummet. Vi hade faktiskt ingen som helst aning om hur det skulle gå, oroade oss kanske lite för trafiken som passerar precis utanför. Vårt sovrum vetter mot gården och är betydligt tystare. Meeen... vi hade inte behövt oroa oss, hon sov som en stock fram till strax innan åtta! Jaha? och? kanske ni tänker. Ja, det var rätt chockartat för oss faktiskt eftersom hon vanligtvis vaknar strax efter fem, ibland tidigare... Vi får se om det var en engångshändelse eller om den lyxen kommer att fortsätta.

Närbild av tyget på väggen. Paradis av Ann-Marie Netterdag, Tampella.

Och så här såg rummet ut då vi tittade på lägenheten i våras. Bilden är från mäklarfirmans prospekt.

Efterlysning!

2011-11-15T20:58:00.001+01:00

Någon som har två gardinlängder av detta tyg? Det har jag. Men jag behöver två till! Mönstret är i ljust och mörkt olivgrönt och nu har jag glömt vem det är som har gjort mönstret. Köpt på loppis för flera år sedan. Kan bytas mot ett par likadana längder, fast i bruna kulörer. Eller mot keramik.

Hej lördag!

2011-11-12T14:14:00.003+01:00

Jag hade hoppats på att jag skulle kunna visa er lite bilder här hemifrån idag. Köket är i princip klart och det är också Majlis rum. Men inte riktigt ändå... Till nästa helg ska hon få flytta in i sitt rum, så bilderna kommer nog då!

Det är ju så mörkt nu, så fotografering måste koncentreras till helgerna, då jag är hemma. Men inom kort kommer jag att fota även under veckorna, då jag och en kollega planerar en liten hälsingeturné i jobbet. Då, jäddrar i min lilla låda, ska jag bjuda er på smarriga bilder från några av de finaste hälsingemiljöer vi har! Håll ut!

Ok, vad är nu detta? Jo, veckans fynd från Erikshjälpen! Ett par nya stövlar! Hepp! Jomen, de var billiga, snygga och i rätt storlek. Då kan, åtminstone inte jag, bara lämna dem där på hyllan... Detsamma om kappan. Oanvänd, fin färg, stor huva och - rätt storlek! Kappans kulör, i typ mörkt duvblått, gör sig så jättefint mot min gamla Noa Noa-sjal i olivgrönt, tycker jag.

Hoppas att ni har det bra i novembergråheten. Snart vänder det! Det står ju faktiskt inte på förrän vi är framme vid midsommar igen!

Okej då

2011-11-08T19:52:00.004+01:00

Den där kursen, ni vet... Den avslutades med ett prov. Knappt så att jag har vågat prata om det. Det var stressigt och det var svårt. Tyckte jag. Kändes inte alls bra när jag gick därifrån. Jag var helt säker på att jag inte klarat provet. Själva syftet med kursen var liksom provet, att man skulle klara det. Kursen var mycket dyr. Det var alltså dubbelt viktigt att klara provet, annars skulle jag behöva göra om det och dessutom även betala för det igen. Och det skulle väl knappast bli lättare nästa gång...

Men så igår. Ett brev med posten. Jag hade klarat provet! Jag var godkänd! Ett mindre bergsmassiv släppte från bröstet. Promenaden till jobbet i morse kändes ganska lätt. Kanske är jag inte helt kass, tänkte jag. Kanske passar jag för det här jobbet ändå?

Men sen, bara efter någon timme, blev jag så himla trött, så trött. Måste vara all spänning som bara släppte.

Hej keramik! Hej verkstad!

2011-11-06T20:01:00.002+01:00

Ja, den finns ju där hela tiden, min verkstad. Tiden räcker bara inte till nu sedan jag börjat jobba. Hur ska jag få till det här egentligen? Ibland, eller rätt ofta, brukar jag tänka att det hade varit smidigt att hålla på med ett hantverk som man kunde utöva hemma. Bara lägga åt sidan, ta vid när man har 10 minuter över, lämna i 3 veckor osv, osv. Så är det inte med keramiken. Börjar jag dreja en dag så måste jag vika de två nästkommande dagarna till beskickning, hänkling, dekorering och engobering. Därför blir det svårt att hinna, och prioritera nu. Men samtidigt...det är ju själva processen som jag gillar med keramiken...

Igår kväll drog jag hem till mina föräldrar och till min verkstad. Drejade lite grann, inte så mycket, men kom i alla fall ikapp några beställningar och hann dessutom göra lite nytt inför min julmarknad. Som de här små muggarna. Ungefär samma form som jag brukar göra och mönstret känner ni ju också igen. Bara det att de här muggarna är väldigt små, mycket mindre än vanligt. Har fått en väldig lust till små muggar. Det är något sympatiskt över såna. Här hemma har jag några favoriter, bl a den här och de här.

Stranden - ja, tack!

2011-11-03T19:54:00.002+01:00

På vägen hem från ett jobb i Hälsingland idag, stannade jag till en stund vid min favoritstrand. Det är verkligen något speciellt med stränder på vintern, tycker jag. Alldeles stilla och öde ligger de där. Långt ifrån den livlighet som råder där en varm sommardag.

Spåren är kvar i sanden, men det var en tid sedan nakna fötter sprang omkring här.

Det är rogivande med stränder om vintern. När jag bodde på Gotland brukade jag ofta gå utmed stränderna, alla årstider. Idag fick jag lust att stanna vid stranden hela dagen. Bara sitta där och titta ut över vattnet, strosa lite utmed vattenbrynet och kanske plocka lite med kottarna, göra något fint.

Och hörrni. Tack för era kommentarer på mitt förra inlägg! Det är både skönt och tråkigt att läsa att vi är flera om de här tankarna. Jag känner mig i alla fall mindre ensam nu. Och något bättre.

Det här med att räcka till

2011-10-30T08:25:00.001+01:00

Snart är vecka 43 slut. Lika bra det, för vi kom inte överrens, jag och veckan.

Jag var på kurs under flera av veckans dagar. En kurs jag vetat om länge och något jag varit stressad över ända sedan sensommaren. Jag vet att inställningen har stor betydelse när man går in i någonting, att man med rätt inställning klarar av det mesta här i livet. Men mina tankar kring den här kursen växte sig liksom bara starkare och starkare och jag kunde till slut inte hejda dem... Sen på kursen... jag kände mig rätt kass. Värdelös. Undrade vad jag gjorde där. Och ni vet, när man väl är fast i såna tankar, ja, då är det svårt att fokusera på det bra och på att man ju f a k t i s k t i n t e ä r v ä r d e l ö s.

Nu försöker jag ta mig ur känslan. Inte så lätt. Jag undrar om man någonsin kommer att bli så vuxen/klok/vettig att man inte behöver brottas med de här duga-till-tankarna? Någon som vet?

Tacksam för svar. /Förvirrad och kass kräfta

Bilder från en söndag

2011-10-23T20:23:00.004+02:00

Idag har jag invigt vår nya granitbänk med bullbak.

Vårt kök är nästan färdigt nu. Fattas bara några lister och lite målarfärg på några andra ställen. Gardinen är på plats och allt det röriga är borta. (Mjae, ok, det är på andra sidan väggen, i det som ska bli Majlis rum. DET är färdigt, men nu belamrat. Blir nästa projekt att ta tag i...)

Vi var ute och lekte i parken. Solen sken och marken och träden liksom glödde av alla gula löv. Visst kan det vara roligt med de andra barnen i parken och visst kan det vara roligt att gunga, men roligast av allt är ändå alla löv på marken, tycker Majlis. Hon går hela tiden runt och plockar löv och håller dem sedan hårt i sina små händer.

På eftermiddagen hade vi kalas för vår lilla bebis som fyllde 1 år nu i veckan. 1 år. Man fattar faktiskt inte alls hur det går till. Nyss nyfödd och nu en liten person som kan en massa kluriga grejer. Som klättrar, springer, vinkar och skrattar. Som nästan kan säga några ord. Fina lilla Majlis.

Hon fick en egen liten tårta i form av fruktsallad med ett ljus i. Så satt hon där vid bordskanten och smaskade i sig av tårtan...

... medan vi andra fikade på de andra godsakerna...

Undrar hur det känns att bo här? Del 6

2011-10-22T10:21:00.004+02:00

Igår besökte jag och en kollega den här fastigheten. Fantastiskt! Och sorgligt. På en och samma gång. 1950-talsmodernism när den är som bäst. Orörd fasad och välbevarade lägenheter sedan huset uppfördes. Kök snygga så att man nästan dör. Och ni kan ju själva föreställa er alla andra fantastiska detaljer också...

Och nu? Rivningshotat.

Lite bakgrund och fler bilder hittar ni HÄR.

Vi dödade en soffa

2011-10-18T20:18:00.003+02:00

För ungefär ett år sedan köpte jag och mamma en soffa på Myrorna. Jag spanade in den under flera dagar. Kuddarna var klädda med mönstret Compton från William Morris. Själva soffstommen var klädd i ett enfärgat tyg. Dagarna gick och ingen tycktes vara intresserad av den lilla skatten. Mamma och jag slog till! 300 kronor, 150 kronor var. Soffan skrotade vi på en gång. Vi var ute efter kuddarna. Mest tyget om vi ska vara ärliga. Jag älskar William Morris mönster men skulle nog inte prioritera att köpa ett nytt tyg. De har ett väldigt högt meterpris.

Nu har jag stippat av tyget från soffkuddarna och av det sytt några nya överdrag till soffkuddarna. Soffkuddarna har jag sparat. De kommer nog att hamna i Majlis rum vad tiden lider. Med nya överdrag.

Sedan tidigare hade jag ett kuddöverdrag i tyget. En ganska stor kudde. Tyget har jag fått från mamma som fyndat det på någon av sina loppisrundor.

Faktum är att mamma och jag var nära att köpa en hel soffgrupp, bestående av soffa och två fåtöljer, i vintras. Den var klädd i ett annat Morristyg och var i mycket dåligt skick. Nedsutten och sliten. Trasig. Fast soffstommens tyg var fräscht och till största del helt. Vi tänkte att vi skulle strippa av tyget därifrån och kanske skulle det ha gått att spara små ytor av kuddarnas klädsel. 250 kronor kostade hela soffgruppen. Men jag hade precis opererat min handled och kunde inte lyfta något. Mamma och pappa höll på att rensa hemma och pappa for som en galning hit och dit med skrot och återvinning och gud vet vad. Vi fegade ur, för vi ville inte be honom om ännu en grej som han skulle fixa till oss...

Men hörrni, från den ena kudden till den andra... Den här kudden köpte jag på Erikshjälpen för några år sedan. Den är nog ganska gammal, tror jag. Tyvärr är den mycket skör och har börjat gå sönder på flera ställen. Den liksom spricker sönder. Kan man rädda den? Någon som vet?

Söndagsskymning och ett gäng tekannor på väg

2011-10-16T20:33:00.003+02:00

Nu är hela gänget tekannor färdiga. Både de med gamla glasyren och de med nya. Det är svårt med den nya. Ska jag bara acceptera och försöka börja gilla? Fast den blir ju inte lika fin som den gamla. Mamma sa att den ser fin ut och när man inte har grejerna bredvid varandra, tänker man inte på skillnaden. Så kan det ju vara.

Imorgon åker de här kannorna till Länsmuseets butik. Jag vill att de ska vara där i butiken när det är Afternoon tea på museet på onsdag klockan 17. Jag hann fota dem alla i dag innan skymningen föll.

Idén

2011-10-15T10:37:00.005+02:00

Min mamma kom ju med en lysande idé för några veckor sedan. Att hon och pappa skulle hjälpa oss med köksrenoveringen så att det blir färdigt någon gång. Hjälpen ser ut som så att pappa och Johan jobbar i köket medan mamma passar Majlis. Själv är jag på jobbet och försöker låta bli att bry mig och lägga mig i. Det går sådär. Igår blev jag varse att jag internt inom renoveringsteamet kallas proffessorn...

Det nya 15x15 kaklet är på plats och likaså vår nya svarta granitbänkskiva. Den ska det bli kul att baka på. Nu i veckan hängdes de omlackerade skåpen tillbaka, ännu har de dock inte fått några beslag. Väggarna och golvet kommer att målas nu till veckan. Vad kan man säga? Vårt kök kommer att bli... eh... ljust. Ljust och fräscht. Det borde kanske inte ha kommit som någon överraskning precis, eftersom vi ju själva bestämt färgsättningen. Men lite ängslig blir jag allt ändå...

Nu är vi ju kanske inte några färgsprakande personer precis när det kommer till inredning, men ändå... Ni kanske kan hjälpa oss med ett litet kulörtips? Kolla här. Stolarna ovan har vi ärvt från de förra ägarna. Ska bo i köket. Nu grönbetsade. Ska få ny färg. Det prickiga tyget är rönnbärsrött och ska bli en slät gardinkappa. I köket ska vi ha mitt gamla köksbord med rutig perstorpsskiva. Någon av de två mattorna på nedersta bilden ska få bo i köket, ännu oklart vilken.

Fråga: Vilken kulör ska vi måla stolarna i? Först var vi inne på blyertsgrå, men det blir inget kul nu inser vi, för köket blir nog alldeles för grafiskt då. Känns också lite tråkigt att måla stolarna i rönnbärsrött. Eller? Nu på morgonen kom vi på att lortigt ljusblågrå kanske kan funka. Eller lite halvlortigt gröna. Vad tror ni? Tips emottages tacksamt!

Wohooo! Lyllo mig!

2011-10-11T21:03:00.004+02:00

Kolla vad som kom hem till mig igår! De finaste muggar jag sett, och hållit i min hand, på länge! Tack vare att jag, för några månader sedan, började hänga på Kerstins blogg Där framme i Ölserud hittade jag muggarna... Nej, det är inte Kerstin som har gjort dem. Hon arbetar med ett mjukare material, nämligen garn. Hon maskinstickar de allra finaste tröjorna, inte sällan med gamla modeller som förlagor. Kolla in hennes blogg!

Det är Kerstins man Anders Fredholm, som har gjort dem. Hittade till hans hemsida via Kerstins blogg. Anders och jag har faktiskt träffats en gång för länge sedan när jag hade det stora nöjet att få vara med på en stor anagamabränning hos Steven Jones utanför Karlstad. Hur som helst, efter att jag frågat Anders om priset på de här muggarna, föreslog han att vi istället skulle byta muggar med varandra! Byten alltså, så himla bra grej! Och mitt stengodssug kunde stillas en smula.

Modellen! Hänklarna! Glasyrerna! Jag är så glad över de här nya muggarna och är helt säker på att kaffet kommer att bli så mycket godare i dem än vad det vanligtvis är!

Och imorgon åker mina muggar mot Värmland och Anders och Kerstin!

Den nya snyggvagnen och tantjackor

2011-10-08T15:26:00.002+02:00

Jag har suktat efter en gammal sulky ett tag, men insett att det kan bli svårt att få tag i en. Men så plötsligt nu i veckan fick vi en av Johans moster. Den har stått i hennes garage sedan 1979, då den senast användes till Johans kusin. Så nu kör vi emellanåt omkring med en liten, nätt vagn, tillverkad på den tiden då inga hightechlösningar för vagnar ännu var påfunna. Då det fortfarande fanns krokar på styret att hänga upp väskan i. Och en lite korg där under sitsen. Känns mycket smidigt och fint!

Majlis har fått på sig en jacka som fanns i påsen från Anna i Dalarna. Den vi fick förra hösten. I den ser hon lite ut som en moppekille från början av 1970-talet. Fattas bara moppen då. De fina stövlarna fanns också i påsen. På vinden väntar fler gamla ärvda och loppisköpta stövlar. Vi har nog så att det räcker fram till hon är 7...

Vi har också fått fram våra finaste kängor. Nu är det definitivt inte sommar längre.

I veckan fyndade vi varsinna fina jackor från Hettemarks. Tror att Hettemarks var (är?) ett dammärke, så Johan har antagligen köpt en damjacka, men den passar honom utmärkt! Min har ett fint rutigt ullfoder och riktigt sköna såna där sneda bröstfickor. Hettemarks is the new shit!

Kör mig till slumkvarteren

2011-10-04T19:33:00.014+02:00

Jag har börjat jobba nu. Igår. Sitter mest stilla på en kontorsstol hela dagarna. Hoppas att jag snart kommer att ge mig ut på någon tur i vårt län. Men plötsligt känns ett års dagliga promenader rätt avlägsna. Konstigt, för så sent som i fredags gick vi ju här, Majlis och jag...

Man kan lätt sammanfatta våra promenader till tre huvudsakliga stråk. Kyrkogården, skogen och så det här området, jag vill gärna kalla det slummen.

Gävles gamla hamnkvarter, ett område med relativt orörd, gammal mark som fortfarande finns kvar i min stad. Men bit för bit äts det upp av nyexploateringar i form av strandnära flerbostadshus.

Jag tycker mycket om det här området. Aldrig har vi mött någon annan med barnvagn här. Det är inte så barnvänligt precis. Här rör sig mest byggubbar, farbröder som svetsar, män som meckar med bilar och en och annan båtägare. Ibland möter vi suspekta bilar som kör mycket långsamt och bara verkar mysko.

Slummen när den är som bäst. Men, hotad. Är rädd att området inte kommer att finnas kvar om 10 år. Därför gäller det att hänga här så mycket som möjligt nu. Passa på.

Lite om min mamma

2011-10-01T11:08:00.001+02:00

Ingrid Olsson, det är min mamma det.

Den bästa av mammor, även fast jag kanske inte är så bra på att säga det till henne. Och den bästa av mormödrar, det tycker både Majlis, jag och Johan. Hon är den som Majlis träffar mest efter Johan och mig. Flera gånger i veckan. Majlis höjer sina små armar och springer mot henne. Hur skulle det ha gått utan min mamma, jag hade knappast kunnat jobba i min verkstad under min föräldrarledighet, som jag nu faktiskt gjort en del. Under de timmarna har Majlis varit med mamma. Ingen annan person leker med Majlis så mycket som mormor gör!

Min mamma hjälper mig mycket. Hon har hand om mitt företags ekonomi och, ja, man kan säga att hon är min sekreterare, min hjälpreda. Ibland tänker jag på hur det kan vara att inte ha föräldrar som hjälper en. Det kan jag inte förstå. Jag är så tacksam att jag har det!

Och hemma hos mormorn finns minst lika många leksaker som hos oss hemma i stan. Bevarade sedan jag och min bror var små, senare inköpta på loppisar till mina brorsbarn, kvarlämnat och något nyköpt. I en stor låda ligger de. När vi kommer. Efter ett tag ligger de överallt.

Inne i ett av rummen i huset hänger ett dockskåp på väggen. Glasdörrar håller dockorna på plats. Majlis och jag brukar öppna dörrarna och titta på dockorna, det gillar hon mycket. Och på vinden står mitt gamla dockskåp, som väl får komma ner om några år.

Överallt finns gammalt porslin, för min mamma är en samlare av rang. I ett rätt litet skåp trängs alla de här vaserna. Har man tur kan man ibland få till ett långlån. Har man ännu mer tur kan man få byta till sig något. Ibland får man rent av någon liten skatt!

Och så mitt gamla flickrum då, som under senare år har förvandlats till ett tygrum. Överproppat med tyger från golv till tak. Här inne sover man bra. Tygerna liksom vadderar väggarna!

Min mamma är dessutom mycket fantasifull. Nu har hon kommit med en mycket bra idé. Mer om den längre fram!

Den nya glasyren

2011-09-29T19:56:00.003+02:00

Den nya glasyren. Inte lika perfekt och lättbearbetad som den tidigare, men förhoppningsvis en nog så bra ersättare!

Det är ju inte bara glasyren som är ny, utan även leran. Så det är flera delar i arbetsprocessen som ska stämma för att slutresultatet ska bli bra. Min tidigare lera kände jag utan och innan. Visste hur den skulle kännas när det var dags för engobering. Såg när engoben blev för tunn på leran. Kände om glasyren var för tjock eller för tunn när jag rörde om i den. Nu: rätt lost in space.

Den blekgröna kulören ovan är ny. Har bara använt den på mina örhängen tidigare. Gillar den mycket på större former också. Lite sober, så där.

De två främre tekannorna är glaserade med den gamla glasyren, den vita har den nya glasyren. Det är alltså inte glasyren som ger kulören, utan den underliggande engoben. Den blå tekannan är glaserad med den gamla transparenta glasyren och den vita, den nya transparenta. Den gula tekannan har den gamla glasyren med 2% järn.

Min nya glasyr - som alltså kan vara något att hänga i julgranen - är 1013 från Nordic Kiwi. Positivt med den är att den går att bränna upp i hög temperatur. Jag bränner vanligtvis glasyr i ca 1050 grader, men nu ska jag laborera lite med högre temperaturer.

Margittans - nu som småkaka!

2011-09-26T20:08:00.005+02:00

Oftast när jag bakar Margittans paj, gör jag det i en långpanna. Men då jag gör den i en mindre form blir det alltid deg över. Den här gången sparade jag den lilla klutten i kylskåpet. Någon dag senare när mamma skulle äta lunch här, provade jag att baka små kakor på degen. Jag rev äpple och tryckte ner det i de rullade små bollarna på plåten. Och viktigt! Sen pudrade jag på både kanel och kardemumma, precis som jag gör på pajerna. Det är liksom kryddorna som till stor del gör pajen/kakan, tycker jag!

Det blev riktigt smarriga små kakor det här! Knapriga, men samtidigt sega. Bra kombo! Jag kommer definitivt att göra om dem!

Dagens fynd

2011-09-24T20:02:00.001+02:00

Två fina fynd från dagens loppistur! En virkad kofta med runda små pralinknappar. Kulören kanske inte framgår alldeles perfekt här, men den är lite melerad i grönt och brunt. Ullgarn, helt rak modell. Andas dåtid, tänker jag, men du, Kerstin, vet kanske bättre?

Och så de fantastiska små barnstövlarna! De hade jag gärna haft själv om bara storleken hade passat... Nästan helt oanvända, jag undrar verkligen vem det är som lämnat in dem till loppisen. För stora för Majlis denna vinter, men till nästa år är de förhoppningsvis helt perfekta. Enda nackdelen är att de är lite hårda. Är det någon som vet om man kan mjuka upp en något hård yttersula och lite halvhårt läder?

Jag vann!

2011-09-23T13:53:00.001+02:00

Titta! Igår fick jag ett fint paket på posten. Vinsten från Tyg och Otyg! Pysselpaketet! Jag var inte ensam om att vara nyfiken på innehållet...

Inuti fanns en hel del godbitar! Två garnnystan i 100 % ull, spetsar och flera små tygbitar i mina önskade kulörer blått och grönt. Speciellt förtjust blev jag i det blågrå tyget som spetsarna ligger på på närbilden ovan. Liknar en bleknad 1940-talstapet.

Här fanns också ett gäng fina knappar! Kolla in de små gullpluttarna längst ner på bilden!

Och så några tapeter och mönstrade papper. Vet inte riktigt vad jag ska göra med vinsten ännu, men alla grejerna kommer säkert att finna ett användningsområde vad tiden lider!

Vänta nu, vad tyst det plötsligt blev när jag gjorde detta inlägg. Hmmm... Måste avrunda nu...

Bilder från en vardag - det kreativa kaoset

2011-09-22T19:44:00.001+02:00

Eller, kanske ska vi bara kalla det kaoset, rätt och slätt. Vårt kök. Ååå, jag blir snart kanske galen. Här är ingen ordning alls.

Här är det som senare ska fungera som ett matbord. Det rymmer nu allt från sandpapper, majskrokar och skruvdragare, till uttjänta småspikar, kakor och en perkulator.

Bland besticken ligger en tub Karlssons klister. Och så praktiskt, behöver man några torkade rönnbär, så ligger de här invid, precis nedanför fönstret.

En bit från besticken lägger vi penslar efter att vi målat något, här hittar man också en konservöppnare och de ännu ouppackade nya skåpsbeslagen.

Som tur är så målas taket just i detta nu. Insidan på skåpen och skafferiet är färdigmålade. Nästa vecka kommer kakelgubbarna. Inne i det som ska bli Majlis rum (efter att all storrenovering är klar och rummet kan tjäna som annat än förråd...) står de nylackerade skåpsluckorna och på golvet ligger den nya bänkskivan. Sen återstår bara bredspackling och slipning av köksväggarna innan de ska målas. Just ja, golvet och listerna ska ju målas de också. Och elementet. Och ett par stolar. Och sen, uppsättning av hyllor, gardiner och ja, fix av inredningsdetaljer i det stora hela.

Mina nerver, mina nerver...

Skogen tack!

2011-09-20T19:59:00.001+02:00

Idag drabbades jag av mycket stark skogslängtan. Alltså till den riktiga skogen. Ut från de upptrampade stigarna, ut i mossan och ut bland stenarna. Det var liksom något alldeles särskilt i luften idag, som gjorde det hela. Det kändes höst i hela kroppen och det kändes riktigt bra!

Varje dag promenerar jag och Majlis i skogen, men då på de breda, upptrampade stigarna, eller ibland, till och med de lite bredare skogsvägarna. Det är inte illa det heller men någon riktig skog är det ju inte. Det luktar lite skog där vi går, men inte så mycket som det gör när man kliver omkring i storskogen och när man sjunker ner med stövlarna i ullig mossa...

Om lite mindre än två veckor börjar jag jobba igen. Då får jag inte ta mina dagliga promenader i skogen längre, förutom på helgerna då. Men å andra sidan kan jag få besöka riktigt fina gårdar när jag jobbar. På arbetstid alltså. Med lön. Det kan bli bra det också.

Alla bilder är tagna i Gävle, i Boulongerskogen och i Valls Hage.

Snart: helg!

2011-09-16T09:09:00.006+02:00

Idag lämnar Majlis och jag huset och åker hem till stan igen. Jag har fått en hel del gjort i verkstan om kvällarna, även fast jag såklart hade planer på mycket mer. Så är det alltid. Önskar emellanåt att jag inte hade ett sånt stort sömnbehov, dagarna skulle ju bli så långa med mindre sömn. Tänk vad mycket jag skulle hinna med!

Igår kväll hade vi besök av två av mina barndomskompisar som nu bor i Hille med sina familjer. Vi har känt varandra sedan 1979, då vi började i första klass i den fina, röda gamla byskolan. I 32 år! Galet! De hade med sig en massa klossar till Majlis som nu ligger spridda över hela golvet. Snart ska vi samla ihop dem.

I eftermiddag tar vi helg och imorgon åker jag SJÄLV till Stockholm för häng med min kompis Terés och hennes lilla son. Vill också gärna gå till Beyond Retro, Nygårdsanna och Noa Noa. Hoppas ni får en alldeles utomordentligt fin helg! Hejsvejs!

Storbyket

2011-09-14T17:24:00.016+02:00

Idag hämtade jag hit alla mina klänningar och blusar. Målarfärgslukten har satt sig i kläderna, de luktar verkligen vidrigt. Nu är det dags för storbyk här i huset!

Väl här var jag tvungen att sortera upp allt efter färger. Jag blev faktiskt lite illa till mods när jag räknade klänningarna till närmare 40 stycken. Och då finns fler på vinden... Jag menar, hur många kan jag behöva? En stor del av klänningarna är loppisfynd, men jag är inte säker på att det faktumet berättigar till det höga antalet...

Och grejen är ju den, även fast jag fick lite ont i magen av alla de här klänningarna idag, så har jag dessvärre inte fått nog. Jag letar ständigt efter fina klänningar. Innan månaden är slut har jag antagligen köpt en till... Fast nu ska faktiskt några av dessa klänningar läggas undan för vintern och några ska jag nog ge bort till någon som bättre uppskattar dem.

En som blev verkligt glad åt den enorma högen var tygälskaren Majlis! Hon vältrade sig i klänningarna, rullade runt och kände på tygerna. Det är så roligt att se att hon tycker så mycket om tyger! När vi är inne på en klädaffär så hänger hon koncentrerat över kanten på vagnen, håller ut ena armen och känner på kläderna som vi går förbi.

Jag glömmer ju bort vad jag har. Så glad jag blev när jag hittade min blus från Noa Noa med vackra spetsar och svarta glasknappar. Tycker att den andas lite 1800-tal. Känns mycket exklusiv! Och den gulliga svartvita klänningen som jag köpte till vår vintagedag på jobbet... Sen blev magen för stor och klänningen föll i glömska. Den har hängt under en annan klänning och plötsligt idag kom den fram igen!

Det är minsann en skatt jag sitter på! Jag måste vårda den ömt och framförallt, jag måste använda den. Men först: tvätt.

I huset. I verkstan.

2011-09-12T17:25:00.017+02:00

Vi bor i mina föräldrars hus nu. De är bortresta hela veckan. Jag jobbar i verkstan om kvällarna när Majlis har somnat. Johan är mest hemmavid för att måla sovrumsgolvet.

I helgen var min bror med barn hemma. Vi gjorde äppeljuice i föräldrarnas råsaftcentrifug. Den smaksatte vi med vaniljsocker och kardemumma. Smakade som en äppelkaka i flytande form. Såklart. Annars hänger vi på altanen, springer i gräset och är ute och promenerar i mina gamla barndomskvarter.

Det är ju inte utan att man skulle vilja bo i hus ändå... I alla fall så här års.

Och nu?

2011-09-10T14:12:00.007+02:00

Skomakarns hus såldes naturligtivs på en gång. Såklart. Ett av de finaste husen i byn. I fredags gick jag förbi där...

Men? Alla de grönmålade spröjsade fönstren är borta och förstukvisten är riven. Virket ligger i en hög på gården. Mitt hjärta brast lite och, helt ärligt, gråten var inte långt borta.

Vad betyder nu detta? Låt oss hoppas på följande:

1: De som köpte huset köpte det för att huset ser ut just som det gör. Det var DET huset de ville ha.

2: Således har de hög ambitionsnivå vad gäller restaureringen.

3: Förstukvisten var samtida med huset, dvs 1930-tal. Kanske var virket allt för murket för att ens kunna underhållas? Självklart har de nya ägarna noga mätt upp och dokumenterat förstukvisten innan den togs ner, eftersom de såklart vill bygga en ny, precis lika den ursprungliga.

4: Naturligtvis i hyvlat virke.

5: Fönstren, husets ögon som man brukar säga. De nya ägarna har naturligtvis flyttat dem till en säker plats, där de i lugn och ro kan renovera dem och på nytt måla dem i den där fina gröna kulören.

6: Och de nerhuggna träden och buskarna? Kanske var det nödvändigt att ta ner dem för att kunna dränera runt huset. För det är väl därför den där högen av singel ligger där? Visst?

Ok. Då säger vi så.

Men helt lugnt kan man ju inte sova förrän man vet med säkerhet.

Om den nya guldleran

2011-09-08T19:57:00.002+02:00

Den nya leran är helt fantastisk att dreja med! Trots att den från början kändes allt för mjuk, så funkade det att dreja alla former som jag ville dreja. När min gamla lera var för mjuk var det i stort sett omöjligt att dreja något med något annat än raka väggar. Även det var svårt, leran orkade inte hålla sig uppe när den var för mjuk.

På sätt och vis blir det lite gladare att dreja med en varmt gul lera än en som är mörkgrå.

Jag drejade större blomkrukor än jag brukar. Drej, drej och vips så hade jag drejat ett gäng stora blomkrukor. Bara så där! Lätt som en plätt med den nya guldleran!

Sen så dekorerade jag allt. Kulörerna på bilderna är inte de samma som blir när formerna är färdigbrända och klara. Översta kannan ska bli blekgrön och med, i färdigbränt skick, den röda leran som bryter igenom i prickarna. Den nedre kannan blir varmt vit med svarta ränder och smala grå ränder där över. OM det nu blir som jag vill och hoppas förstås!

Läskiga grejer det här med att byta lera och glasyr. Håll tummarna nu, jag vill verkligen fortsätta att dreja med den här leran!

Praktiska frågor till er från en vilsen

2011-09-03T20:25:00.001+02:00

Jag redigerar aldrig mina bilder, förutom att jag förminskar dem. Jag kan inte t ex Photoshop och än mindre har jag ens programmet i min dator... Men senare i höst ska jag kanske få köpa en ny dator och då ska jag också skaffa mig ett redigeringsprogram. Och vilken tur jag har, min kompis Micke har lovat mig en snabbkurs i fotoredigering.

Jag gillar bloggar med fina fotografier. Jag förstår att det är en fördel att ha en bra kamera för att få till bilderna, likaså ett öga för ljus och komposition. Men det jag också har förstått är att en del av bildernas kulörer, skärpa och stämning är framlockade genom fotoredigering. Jag vill också lära mig! Lite i alla fall...

Jag tycker mycket, mycket om bilderna hos Jessica, Johanna, Josefin och Karin. Och Malin och Kristin. För att nämna några...

Men hörrni! Redigerar ni era bilder? Berätta! Hur gör ni? Även fast jag kanske inte fattar det ni beskriver, berätta ändå, jag kanske kommer att förstå sen efter min kurs! Hur gör ni när ni förminskar? Hur får ni till kulörer? Andra specialeffekter? Tips på redigeringsprogram? Och sista frågan: tycker ni att det tar mycket tid att redigera, eller går det liksom av bara farten när man väl vet vad man sysslar med?

Byte av tjänster

2011-09-01T10:46:00.003+02:00

Nu är Ullas burkar färdiga! De ska hon få av mig för att hon har lagat min stora Margaretha Grandin-matta så fint och varsamt. Mattan har en del rätt stora skador som egentligen skulle behöva omhändertas av en textilkonservator, men nu är skadorna säkrade genom första hjälpen från en väldigt duktig väverska! Mattan har ännu inte fått flytta in i lägenheten efter flytten. Men till hösten och vintern ska den nog få rullas ut igen!

Det är ju bara det bästa; att kunna byta grejer och tjänster med vänner som kan något som jag själv inte kan! Det känns helt gratis och båda blir nöjda! Ulla, om du läser det här får du gärna skriva i kommentaren hur du lagade min matta. Bild på den diskreta lagningen kommer senare!

Tävling hos Tyg och otyg!

2011-08-31T14:19:00.001+02:00

Idag avslutas tävlingen hos Tyg och otyg som firar sin bloggs 2-årsdag! Tyg och otyg är en av de första bloggar jag började följa regelbundet och jag har troget hängt med sen jag började. Bloggen är en av de mest kreativa som jag läser och det blir väl så med bloggar man följt länge, man tycker liksom att man känner personen i fråga lite. Så är det för mig med den här bloggen och dess bloggerska. Skynda att tävla ni också! Fina pysselpaket att vinna!

Bilder från en tisdag

2011-08-30T19:54:00.002+02:00

Sista rycket är igång! I tre veckor framåt ska jag jobba i min verkstad. Inga långa dagar som tidigare, men ändå - några timmar om dagen. Under tiden som jag drejar härjar Majlis med mamman, AKA mormorn, som väl säkert är helt slutkörd om kvällarna när vi dragit hem.

Har drejat ett gäng tekannor som ska till museets butik sen, lagom till hösten är här och lagom till att man vill sitta inne och mysa och dricka te.

Och igår tog min gamla lera slut och jag började proppa i den nya, gula i lerkvarnen. Egentligen borde jag nog ha skruvat isär den och rengjort den riktigt, men jag är lat så jag lät bli. Trots att lerorna ser så olika ut nu, så blir skärven väldigt lika när föremålen är färdigbrända.

Jag har alltid fått höra att Gotlandsleran, som jag jobbat med sedan 1995, är väldigt svårdrejad. Det har jag inte riktigt trott på, utan tänkt att det bara är något som man säger för att kanske få lite credd, eller något sånt. Men nu, nu när jag provat min nya lera så är jag nog benägen att hålla med. Jisses vad enkelt det var att dreja med den! Jag kommer att spotta ur mig grejer! Var beredd!

Lite om stengods

2011-08-27T20:59:00.005+02:00

Jag jobbar med lergods. Men emellanåt kan jag sakna det högre brända stengodset...

Stengodset som inbjuder till arbete med ytan, för att på så sätt få fram olika strukturer. Föremålen behöver inte nödvändigtvis glaseras eftersom de bränns i så pass höga temperaturer att godset sintrar, dvs "smälter" samman så att det blir helt och hållet tätt.

Den här kannan gjorde jag hösten 1995 då jag gick på Konstlinjen i Gävle. Den är bränd i Steven Jones vedeldade anagamaugn. Den var placerad så att den var i den delen där salt slängdes in. Därav den högst varierade ytan där den blanka ytan är just den som fått saltet på sig. Det är kemi på hög nivå, men saltet ger alltså en glaserad yta!

Den andra sidan har en yta med en råare karaktär.

Det var en oförglömlig upplevelse att få vara med om bränningen som varade i mer än ett dygn. Efter ytterligare tre pirriga dygn kunde vi öppna den enorma ugnen och bland en väldig mängd föremål fanns då bl a min lilla kanna. Som jag skattar högt!

Under mitt år på Konstlinjen jobbade jag även en hel del med att shellackera mina former. Det gör man när leran är läderhård. Shellackerade ytor får utgöra det tänkta mönstret. När shellacken torkat till kan man försiktigt putsa formen med en fuktig svamp. Ytorna mellan shellacken nöts då ner och en reliefverkan uppstår. I den första bränningen, skröjbränningen, bränns shellacken bort och sen gäller det att hitta en glasyr som kan framhäva mönstret på ett fint vis. Här en halvtransparent grön glasyr på en vitbrännande lera, men jag jobbade även med mörkare lera med vit matt glasyr.

Spännande sätt att jobba. Ibland längtar jag tillbaka. Men lergods och stengods är svårförenliga i en liten verkstad. Minsta lilla lergodsklutt på en stengodsform bränner ett svart hål. Lergodset tål ju inte lika höga temperaturer som stengodset utan smälter helt ner. Men vem vet, kanske byter jag någongång. Den som lever får se.

Tiden, tiden

2011-08-22T20:17:00.001+02:00

Det är väldigt sällan som jag skissar innan jag slår mig ner framför drejskivan. Men nu har jag rafsat ner en del små teckningar i min lilla svarta bok. Inga exakta skisser utan mer små minnesteckningar så jag inte glömmer bort det jag ska göra under den dryga månad som återstår av min föräldrarledighet. Har till och med köpt en väggalmanacka så att jag verkligen kan se att jag SKA göra saker under de här dagarna. Innan inköpet var jag mest rädd för att den här månaden liksom bara ska ticka på och plötsligt vara slut. Utan att jag har förstått någonting...

För det är en del som jag ska hinna med. En hel del keramik ska drejas, såväl befintliga former men förhoppningsvis även nya.

Idéer som har blivit liggandes ska förverkligas...

Och här hemma finns ju fortfarande en hel del att ta tag i. Naturligtvis varken behöver eller ska vår lägenhet vara färdigrenoverad innan jag börjar jobba, men det skulle vara skönt om vissa delar kom till ett avslut.

Och ni, vad har ni för projekt inför hösten?

Om en sensommarfestlighet i ett fint hus med en fin trädgård, del 2

2011-08-19T21:58:00.000+02:00

Middagen var alltså ute i trädgården. En sån där fin, gammal uppvuxen trädgård. Med bärbuskar, planteringar, blommor och fruktträd...

Här finns kanske världens finaste och gulligaste växthus. Hemmasnickrat såklart. Inte alls stort, men precis så där så att det rymmer en massa tomatplantor. Själva fönsterdelen vilar på en kallmur (= mur utan bruk)av tegelstenar. Inne i växthuset hålls jorden på plats av skivor av sandsten.

Här finns också en lekstuga. Helt ofattbart att jag missade att fota den utifrån, men när ni ser insidan kan ni ju själva fantisera om utsidan. Uppfört som en liten kopia av bostadshuset fast med skillnaden att lekstugan har fått den ursprungliga färgsättningen som huset hade; panel målad i rött och rosa! Kanske får jag fota lekstugan och visa er en annan gång.

Middagen ja. Den var också fin och god! En massa smarr som alla bara snaskade i sig. Och sen fick vi reda på att det skulle bli efterrätt också... Då kom två marängtårtor fram! En med chokladmaräng och en med vanlig maräng. Den sistnämnda hade lemoncurdgrädde och båda tårtorna toppades med en massa bär. Sen, ja, sen var vi så mätta att vi bara satt tillbakalutade och klappade oss på magen, kollade in de kulörta lyktorna som dinglade mellan två träd, pratade och kände oss så väldigt nöjda. En sensommarfest som jag definitivt kommer att minnas när snön viner utanför fönstren i vinter...

Tårtbilden har jag lånat från Kattis.

Om en sensommarfestlighet i ett fint hus med en fin trädgård, del 1

2011-08-18T20:42:00.005+02:00

Jag och alla mina kollegor var hembjudna till Elsa och hennes familj häromkvällen. Efter snart ett år hemma från jobbet är det så roligt att få göra sig fin och ge sig av hemifrån för att träffa en massa vänner! Håret sattes upp och dekorerades med tygblommor och jag hade min nya vita klänning från Åhléns, som jag berättade om här.

Jag tog cykeln och cyklade genom stan. Kvällen var solig och luften luktade fortfarande sommar. Men hösten lurar definitivt om knuten...

I Elsas hus är varje rum tapetserat med mönstrade original- eller tidstypiska tapeter. Det ger en särskild karaktär som man inte stöter på så ofta nu för tiden. Varje rum får sin alldeles egen prägel, tack vare tapeterna. Just den här tapeten är en originaltapet från 1950-talet, inköpt från Tapetorama. (Dock slut nu.) Innan den införskaffades av den här familjen, hade jag köpt en rulle. Den har jag tapetserat på en liten kulissvägg som jag använt som bakgrund vid fotografering av min keramik till hemsidan.

Här skulle jag såklart vilja göra ett riktigt Hemma-hos-blogginlägg, men ni får helt enkelt nöja er med de här bilderna... Med en extremt superduktig och händig man, har de förvandlat det här huset till ett riktigt drömboende, tycker jag. Skulle kunna flytta in här direkt om jag fick!

Så himla hemtrevligt och fint kök! Där satt vi dock inte under festligheten, men jag och alla andra var ju inne och snokade lite... Och vi fick oss även en riktig guidad rundvisning i huset.

Det otroligt trevliga vardagsrummet med platsbyggda bokhyllor från golv till tak. Såklart är det mannen i familjen som gjort dem, liksom det mesta av rusten. Utanför bilden, men precis till höger, finns en öppen spis.

Nu var vi ju egentligen inte alls inne under festligheten, utan ute i trädgården. Jag återkommer till trädgården i kommande inlägg.

Om ni vill veta mer om det här huset och om familjens resonemang kring vilken prägel de ville ge det, kan ni läsa Elsas egna inlägg om restaureringen. Del 1 handlar om själva tänket kring huset. Del 2 om köket. Del 3 om badrum och toaletter. Del 4 om rekonstruktionen av verandan och del 5 om ett kök som blev ett sovrum.

Soppa och te till Pia

2011-08-14T20:57:00.001+02:00

Pia brukar ofta fika och äta lunch på Épi, stadens surdegsbageri med kafé. Där får dricka te ur mina tekoppar och äta soppa ur mina skålar. Det gillar hon så mycket att hon beställde soppskålar och en tekanna av mig.

Fyra babyblå skålar och fyra olivgröna. Olivgrön tekanna till det. Jag tycker mycket om just den här färgkombinationen. Gillar det lena blå till det dova gröna. Vi får se om jag kan fortsätta med dessa kulörer nu när jag är framme vid ett lerbyte. Och glasyrbyte. Ny lera och ny glasyr är beställt och kommer i veckan. Känns mycket nervöst. Jobbigt att byta material efter att ha jobbat med samma i 16 år. Alla som jobbar med hantverk och har gått från något säkert till något nytt, oprövat, vet nog hur det känns. Ni ska få veta hur det går.

Vaddå? Redan?

2011-08-12T21:42:00.003+02:00

Luften är kylig om morgnarna och kvällarna nu. Hösten är nog lite på väg. Jag känner mig lite splittrad inför tanken på hösten. Å ena sidan känns det lite skönt att den där extrema hettan har försvunnit. Jag fick nästan panik de varmaste dagarna, både å mina egna vägnar och för Majlis skull. Och lite har jag ju drömt om de här småkyliga morgnarna; om stickade koftor, sjalar och mössor.

Samtidigt känns det lite vemodigt med höst. Nu igen, liksom. Var det inte höst alldeles nyss? Skulle inte våren och sommaren vara mycket längre? Är det snart verkligen bara 1 ½ månad kvar tills jag ska börja jobba igen? Varför då? Vad ska jag där att göra?

Frågorna hopar sig. Jag måste lägga på ett kål för att hinna njuta den sista tiden av mammaledigheten.

Beställt var´e här!

2011-08-07T19:24:00.001+02:00

Linda beställde mina muggar Relief, med svarta fat. Det hör inte till vanligheterna att jag gör fat till muggar, men jag gillar verkligen den här kombinationen! Har tänkt att det skulle vara kul att få fram något nytt innan jag börjar jobba den första oktober. Både till länsmuseets butik och till min årliga julmarknad. Vi får se vad jag hinner. Kanske fler muggar med fat?

Lillpricken

2011-08-06T21:01:00.005+02:00

Jag hamnade i ett sånt där kreativt vakuum igen. Tv-tittandet om kvällarna har utgått. Jag har börjat sy istället. Det är ett bra beslut. Såklart måste den nya prickiga klänningen få en matchande liten telefonväska. Majlis blusförråd håller på att uppgraderas och snart är det även dags för nya byxor inför hösten.

En gammal favorit är pånyttfödd!

2011-08-04T20:12:00.003+02:00

Året är 1996. Jag jobbade på Etelhems krukmakeri. Där jobbade också Camilla. Som hade en mycket snygg svart linneklänning. Innan vi skildes åt efter sommaren fick jag rita av klänningen och så kunde jag sy mig en egen. Av ett tyg som tidigare var ett överkast och som jag köpte på en stor loppis på Gotland. Minns att de hade köpt in en nedlagd tygaffär. Minns också att jag köpte en massa knappar. Men vad mer fanns det där egentligen? Det har jag glömt. Och nu vill jag helst inte veta vad jag missade heller...

Hur som, den här klänningen har använts flitigt genom åren och jag har sytt minst tre andra i samma modell. De andra sålde jag en gång då jag hade loppis, men den här ursprungsklänningen kan jag bara inte skiljas från. Tyvärr är den för liten nu så jag beslöt mig för att sy en ny!

Det prickiga tyget var ju egentligen tänkt till en sån där omlottklänning där omlottet är bak i ryggen. Men knappt hade jag gjort det inlägget så hängde en sån klänning på Åhléns. Jättefin såklart och jag köpte den, men efter det kändes det ju inte riktigt lika kul att sy en sån.

Eftersom jag aldrig haft ett riktigt mönster så blir den väl kanske inte helt ultimat, men den här är absolut den bästa jag sytt hittills! Köpte ett mönsterpapper som liknar fliselin och som man alltså kan sy i. Så jag kunde sy upp en provmodell i det materialet och sen kunde jag justera modellen innan jag klippte i det prickiga tyget. Det har tagit många kvällar, för jag tänkte att jag inte skulle göra några fel orsakade av trötthet. Men nu är den alltså här!

Så här såg jag ut igår när jag för första gången i sommar gick ut i sommarkvällen för att träffa en kompis! Sånt man kan göra lätt som en plätt när man slutat amma! Och det blev en bra kväll!

På gång

2011-08-01T20:59:00.002+02:00

Det är mycket som händer i Majlis liv just nu. Ständigt på gång, ständigt spejande efter nya grejer att upptäcka, nya grejer att smaka på, något nytt att skratta åt. Varje sekund är så innehållsrik i den här lilla människans liv! För två veckor sedan började hon att gå! Fem steg första gången men redan nu rätt långa sträckor! Och jag som tycker att hon just föddes...

Det är så gulligt att se hur hon vaggar fram på de små knubbiga benen. Och rätt ofattbart att de pyttesmå fötterna ens kan balansera den lilla kroppen. Nu sover hon skönt i sin säng, men tidigt imorgon slår hon upp sina blå ögon, redo att möta en ny dag. Redo för nytt bus och nya upptäckter.

Även fast det är intensivt att spendera dagarna med en så livlig liten person, längtar vi efter henne när hon somnat. Då tittar vi ibland på foton och videos med henne. Tycker att hon är så fantastiskt och så gullig. Och förundras över att hon är vår.

Bilderna är tagna med min i-Phone. Jag är verkligen ingen teknikintresserad person, telefonen jag hade innan var från 2003. Den var min andra mobiltelefon. Den första ärvde jag efter min bror. Men jag kan lätt säga att den här telefonen har räddat mig från ensamhet under min föräldrarledighet! Jag gillar närheten till er andra som bloggar. Ni är viktiga och ni är bra!

Om det nya köket

2011-07-25T11:08:00.001+02:00

Så här såg köket i vår lägenhet ut i mäklarens prospekt. Med vissa kvalitéer, absolut, men också med spretigt innehåll allt från 1930-tal fram till 1980-tal...

Nu ser det ut såhär. Renoveringen är igång. Sakta men säkert. Vi ska försöka städa upp karaktären lite grann och ge köket en mer enhetlig 1940-50-talskaraktär. Inte så där galet 1950-tal, utan mer lite stilla. Tidlöst, tänker jag.

Skåpinredningen hör absolut till kökets främsta kvalitéer. Säkert tilkommet då 1958, när Bernt och hans familj köpte lägenheten. Inuti skåpen syns fortfarande de målade putsade väggarna i blekgrönt. Skåppapperet sattes antagligen in omedelbart, eftersom de underliggande ytorna inte är målade. Först tyckte jag det var charmigt, men nu är jag bott här ett litet tag vill jag bara slita ut papperet och måla hyllplanen...

När halvpanelen sattes in i slutet av 1970-talet (vi hittade en tidning under kork- och plastmattan) så tog man helt sonika bort vissa delar av originalgolvlisten. Satte dit helt raka lister så att panelen skulle ha något att vila på. Infästningarna är väl sisådär...

Lite mystiskt med det underliggande trägolvet är att det var fernissat ute i kanterna. Resterande ytor var slipade. Antagligen gjordes arbetet i samband med att kork- och plastmattan lades in under slutet av 1970-talet. För att få ett jämnt underlag för mattan. Men Bernts dotter Sylvia har inget minne av att trägolvet någonsin varit framme och eftersom lägenheten är byggd under slutet av 1930-talet är det heller knappast troligt. Inuti skafferiet ligger en äldre linoleummatta och antagligen låg en liknande i köket också. Men varför fernissa?

Trots att trägolvet troligen aldrig tidigare har varit framme och trots att ett sådant egentligen inte heller hör till tiden vi vill "återskapa", väljer vi att ta fram det nu. För att det är trevligt och fint med trägolv. Helt enkelt. Sådan är jag som byggnadsantikvarie, vill ha en karaktär, men det är inte helt blodigt att allt är på pricken från tiden...

De fina beslagen på fönstren har genom alla tider fått sitta kvar vid ommålningar. Nu är de mycket svåra att få rena från färg. Vi har bara fixat ett fönster ännu och det är det som finns i Majlis framtida rum. Pappa Dick rengjorde beslagen och det tog en god stund. Nu ska vi snart på det här som sitter i köksfönstret.

Och nu ska vi åka och titta efter färg till golvet och väggarna. Men innan dessa ytor ska målas ska naturligtvis taket målas. Skåpen ska in på omlackning, nya beslag ska inhandlas och ett nytt kakel ska upp....

Slöjdprakt och foträtt

2011-07-21T20:44:00.003+02:00

Igår åkte vi på en dagstur till Falun och min gamla arbetsplats Dalarnas museum för att titta på sommarens stora utställning av Karin Ferner. Och en sak säger jag er, kära läsare, vill ni få en riktig kreativitetsboost så ska ni bege er till utställningen ögona bums!

Det mesta av utställningens alster är tillverkade under ett års tid och det måste ha varit ett mycket fullspäckat år! Här finns massor av halsband, broscher, skulpturer, tavlor och festspiror! Åh, jag känner mig så himla taggad att komma igång med något nu! Såna där små blommor, eller kanske bara såna där små bollar som hänger på den lilla väskan i lapptäcksteknik. Någon som vet hur man gör såna där små bollar förresten? Är det på samma vis som man gjorde större bollar när man var liten, dvs snurrade garn runt en ring i papp?

När man besöker Falun måste man även gå till Myrorna och kolla in deras skoavdelning. Den har sällan gjort mig besviken. Och även den här gången hittade jag ett fynd. MYCKET sköna promenadskor av det tuffa svenska märket Friskus. Jag som mest hasar fram i träskor eller gamla tofflor på mina promenader, hade det riktigt skönt om fötterna idag under eftermiddagspromenaden!

Från den ena till den andra

2011-07-19T10:50:00.003+02:00

I söndags begav vi oss till bakluckeloppisen som huserade i ett av stans parkeringshus. Bland färgglada babygym, tofflor inköpta under någon charter och naggat porslin, hittade jag en fin klänning!

Ja, just där jag hittade den fanns inget av ovan uppräknade prylar, utan fina möbler, kläder och småprylar. Klänningen har tillhört den här tjejen tidigare. Jag gillar att överta något från någon som jag känner, på så vis får ju plagget lite gratis inbyggd historia! Klänningen passar mig precis, med betoning på precis. Om jag ska vara helt ärlig- och det ska man väl vara - så är den nog lite liten. Igår när jag lunchade med en vän på ett av stadens lunchhak, gick plötsligt dragkedjan i ryggen upp... Den sprack liksom isär. Men kunde, tack och lov, stängas igen när hon drog ner och upp den igen! Fast efter det andades jag väldigt försiktigt...

Gillar tyget och modellen mycket! Klänningen har fina ärmar med breda avslut i samma tyg fast i ombytt färgställning. Till klänningen hör även ett brett skärp i samma tyg som manschetterna, men jag tycker att den är finast utan skärpet.

Hittade en annan klänning också men den får ni höra om en annan gång!

Om små värdefulla detaljer i vardagen

2011-07-16T09:34:00.000+02:00

Alla som sysslar med någon form av hantverk har nog sina alldeles speciella favoritverktyg. Jag brukar ofta tänka på att det är så fantastskt med mina keramikverktyg. De har hängt med så himla länge! När jag var nybörjare på drejning använde jag en mängd verktyg, idag använder jag bara en svamp, en gammal bambupinne och en skärtråd när jag drejar.

När jag hänklar så använder jag mitt absoluta favoritverktyg, en svart liten träpinne som jag räddade undan från att slängas under en stor verktygsrensning på folkhögskolan i Leksand. Året kan ha varit 1994 eller 1995. Den här lilla pinnen har sedan varit med mig i Frankrike och under 8 somrar på Etelhems krukmakeri på Gotland. Pinnen använder jag när jag sätter en liten klutt på insidan av nedre delen av hänkeln. Många gånger har det här verktyget försvunnit men jag har alltid hittat det.

Nu i veckan verkade det dock som att pinnen var borta på riktigt. Ni kanske tänker: jamen ta en annan liten pinne då, men jag kan faktiskt inte alls i min vildaste fantasi tänka ut vad som skulle kunna vara lika bra som den här lilla pinnen. I era öron kanske detta låter fånigt, en pinne, men jag blev så himla ledsen och kunde inte tänka på något annat under en lång stund. Samtidigt så visste jag ju att den varit där alldeles precis innan. Problemet är alla verktyg inklusive leran jag använder, blir jämngrå när leran torkar. Svårt att skilja det ena från det andra med andra ord...

Till slut så insåg jag att det enda ställe den lilla pinnen skulle kunna ligga på måste vara i min slaskhink. Och mycket riktigt, bland all lera och grå gegg låg den. Kan ni se den? Då fattar ni hur lätt små verktyg kan försvinna! Vilken lättnad! Den fina, lilla mjuka pinnen och jag får nu fortsätta att arbeta ihop i min verkstad!

Här är den mjuka, lena trotjänaren och skönheten.

Semester

2011-07-13T19:29:00.001+02:00

Den tredjedel av vår familj som inte varit hemma från jobbet för att passa bebis, har nu fått semester. Vi gav målarna backning på lite jobb de gjort hos oss och drog till mina föräldrars hus. Passande nog åkte de bort på semester några dagar. Här härjar vi nu fritt!

"Min" hembygdsgård höll den årliga loppisen i dagarna tre. Vi skaffade barnvakt och åkte dit. Fikade en massa kakor och fyndade både tyger och skor. Gulliga och töntiga på en och samma gång. Men sköna! Och mest fina, det tycker jag nog.

Brorsfamiljen dök också upp och leker, mellan sina egna utflykter, hippieliv med oss i villan. Det är härligt med en stor gräsmatta som man kan hänga ut på. Majlis har det bra med två glada kusiner som emellanåt leker och gullar med henne!

När man är här så får man äta på mammas fina loppisporslin. De här tallrikarna gillar jag särskilt mycket!

Några beställningar har jag också hunnit göra. När Majlis har somnat om kvällarna går jag ner till min verkstad och actiondrejar någon timme innan jag själv stupar i säng.

Hoppas ni alla har det bra i sommarsolen!

Om renoveringen - Patina och slitage

2011-07-05T21:33:00.003+02:00

Clara undrade om jag inte kunde berätta lite om hur jag tänker kring renoveringen av vår nya lägenhet. Så nu tänker jag göra det!

Såhär. Som jag tidigare berättat så köpte vi den här lägenheten just för dess kvalitéer, sett till både detaljer och helhet. Stilen, just i brytpunkten mellan 1920-talsklassicismen och 1930-talets funktionalism, genomsyrar lägenheten och naturligtvis är detta något vi är måna om att bevara!

I mitt arbete som byggnadsantikvarie talar vi ofta om patina. När man kan se på en yta hur människor genom tiderna har rört sig i en byggnad eller rört vid en byggnadsdel, ja, då talar vi patina! Hur ett skåp öppnats lika under många, många år. Ytor där händerna rört och där färgen har nötts bort. Patina! Ytor med patina är alltid något som förhöjer värdet i en kulturhistorisk byggnad! I patinan ligger ju mycket av byggnadens historia! Jag tycker alltid att det är lika sorgligt att komma till ett gammalt fint hus som rustats hårt. Där all patina okänsligt har målats, tapetserats eller kanske byggts bort.

I vår lägenhet finns faktiskt en fin yta med patina! Det är ett hörn av bänkskivan i serveringsgången. Motsatsen till patina är när det finns ett slitage på en yta, inte sällan mekaniskt tillfogat. Eftersom vissa av skåpluckorna i serveringsgången hade just såna här små blessyrer i form av skrapmärken och färgflagor, var min första tanke att vi så småningom kommer att behöva måla om hela skåpsinredningen. Men så lade jag märke till hörnet och insåg att någon total ommålning blir det då inte! Nu har vi lappat och lagat de små fula märkena med en ny färg som vi tog fram efter att ha mätt av den befintliga kulören. På så vis kan vi behålla det fina hörnet och alltså också något av lägenhetens historia!

Sen finns inga fler ytor med egentlig patina här. Tyvärr. De flesta målade ytor är ommålade vid många tillfällen, arbeten som kanske inte alltid gjorts noggrant. Färgen sitter dåligt och lossnar vid minsta lilla stöt. Såna ytor har, vad jag menar, ingen patina utan de är endast vanprydande. De kommer vi att måla om.

Det gäller alltså att gå varsamt fram så att vi inte förstör något som gör lägenheten. Därför blir det bara traditionella kulörer på snickerierna, såna vi tycker passar med lägenhetens stil. Sen kommer man aldrig ifrån att alla har olika smak. Självklart sätter vår smak stora avtryck i de val vi gör här hemma. Mer om detta framöver!

Bilder från ett kafferep

2011-07-03T21:34:00.004+02:00

Förra veckan fyllde jag år. En dag som gick tämligen obemärkt förbi, för det var först idag som jag firade - och firades. Jag bjöd in mina vänner till kafferep. Kände att jag ville ha ett riktigt kafferep framför en fest eller middag.

När man, som jag, fyller år mitt i sommaren, får man alltid så fina blombuketter i födelsedagspresent! Här hemma finns nu flera vaser med olika sorters buketter i olika form och olika färg. Det känns så lyxigt att svassa förbi en vas, sätta näsan ner i blommorna och dra in sommaren!

Hela eftermiddagen satt jag och slurpade i mig kaffe och åt kakor och bullar med mina vänner. Vårt hem fylldes av både barn och vuxna. Nu känns lägenheten faktiskt riktigt invigd!

En av presenterna är en kurs i havskajakpaddling. Nu på torsdag ska jag ut och paddla. Är fylld av skräckblandad förtjusning över detta... En annan present är pengar till en provdocka! Är trött på att kränga på och av kläder när jag håller på att sy till mig själv. Vill gärna ha en sån som man kan skruva in måtten på. Har någon av er en provdocka? Vad ska jag satsa på? Ge mig tips!

Senaste nytt från renoveringen

2011-07-02T21:34:00.004+02:00

Renoveringen går sakta framåt. Det senaste större jobbet som gjorts är att golven i sovrummet, serveringsgången, köket och Majlis framtida rum, har slipats. Naturligtvis är det pappa Dick som gjort jobbet. Vår egen fastighetsskötare!

Golven i köket och serveringsgången täcktes innan slipningen av plastmattor, vilka nu är ett minne blott! Tanken är att vi ska måla golven vad tiden lider. Och faktiskt, här har jag tänkt mig en lösning enligt devisen man ska leva som man lär. (Annars har vi kört en hel del quick- and dirtylösningar här hemma, men psssssss, säg inget till mina kollegor byggnadsantikvarierna...) Att leva som man lär - således ska golven målas med linoljefärg, har jag tänkt. Men nu börjar jag tveka vad gäller kulör. Tänkte mig först ljusa golv, typ ljusgrå, men nu vet jag plötsligt inte riktigt. Har ni någon tanke om detta?

/Rådvill, föräldrarledig byggnadsantikvare

En helt egen dag

2011-06-29T21:55:00.001+02:00

I förmiddags kom mamma och hämtade Majlis och jag hade sex timmar för mig själv! Jag vet, det låter kanske lite dumt att man kan längta efter att vara ensam när man har väntat i flera år på att få barn, men jag har verkligen saknat att ha en hel dag för mig själv. I mer än åtta månader har det ju varit jag och Majlis vareviga dag. Hela dagarna, ända till Johan kommer hem från jobbet. Idag fick jag i alla fall äntligen en egen dag och jag låg inte på latsidan, kan jag lova!

Jag bakade och jag sydde och jag fikade och jag fixade. Och kolla! Igår hittade jag äntligen en lampskärm till den gamla lampfoten som legat och skräpat i en låda i flera, flera år. Idag fick lampskärmen en ny dress tack vare ett gammalt, solblekt och mycket, mycket slitet tyg med mönster av Stig Lindberg. Fick det av mamma. Gillar att kulörerna passar så fint ihop med vår keramik som står invid!

En bra dag! Gilla!

Lite om vår balkong

2011-06-28T20:20:00.003+02:00

Vår balkong är jättestor! Eller i alla fall jättelång! Den är 6½ meter lång och i de andra trapphusen delas en sån här balkong upp på mitten och hör alltså till två lägenheter. Vi har utgång till balkongen från både sovrummet och vardagsrummet. Nu när det blivit så varmt har jag förflyttat mig ut och börjat pimpa upp den lite.

Solen ligger på från lunch till sena kvällen och det blir mycket varmt i vår lägenhet kan jag lova. Och varmt blir det på balkongen också! Från alla skrymslen och vrår har jag letat fram gamla krukor som jag planterat olika blommor i. Några pelargoner som nästan baxnat av värmen när de stått inne bakom de soldränkta fönsterrutorna, har fått flytta ut.

Vår basilika har redan vuxit något enormt. Igår inhandlade jag mynta, persilja och timjan också. Förhoppningsvis blir det fler kryddväxter framöver. Jag vill ju att det ska dofta om balkongen!

Hade planer på att ha krasse i balkonglådorna. Älskar de fina bladen och blommorna som ju också går att lägga i mat. Tyvärr slogs de flesta av de små plantorna sönder av regnet för någon vecka sedan. Några av dem klarade sig dock och har nu fått leva vidare i egna små krukor.

Majlis får inte vara med där ute i solgasset. Därför ordnade jag en provisorisk grind av av en hopvikt tvättställning framför dörröppningen. Vid den står hon och hänger emellanåt och spanar in vad jag gör där ute på balkongen. Hör ni någon bebis som skriker Da da da väldigt högt så vet ni. Ni är nära vår lägenhet och vår balkong.

Sommarhotellet

2011-06-22T20:17:00.005+02:00

Mamma - a.k.a. Mormorn - Majlis och jag har en liten minisemester i Stockholm. Vi tog in i min brors familjs lägenhet medan de åkt bort ett slag. Beställd keramik har levererats, annan keramik har landat hos Ingårdas Åsa, lite shopping har utförts, badkar har testats och resesängen är invigd. Imorgon drar vi hemöver igen.

Det sköna gröna

2011-06-19T21:14:00.004+02:00

Japp! Så är även de olivgröna muggarna färdiga! Ända sedan jag började jobba på Etelhems krukmakeri på Gotland sommaren 1995, har jag älskat kulören! På onsdag far dessa muggar tillsammans med de beigevita och babyblå samt blomkrukor i samma kulörer, till Åsa Ingårda. Andra muggar kommer snart att synas på hyllorna i länsmuseets butik. Blomkrukorna där är nästan slut, fler kommer så snart jag börjar dreja igen!

Undrar hur det känns att bo här? Del 6

2011-06-15T09:35:00.006+02:00

Skomakaren i Hille finns inte längre, för någon månad sedan gick han bort. Nu är jag så glad att jag besökte honom den där vinterdagen för 1½ år sedan. Vad betyder detta, förutom att en av de sista riktiga hantverkarna - och med honom även en enorm kunskap - är borta? Jo, det betyder också att ett av Hilles absolut finaste hus, med tillhörande trädgård med gamla fruktträd och planteringar, nu är till salu. Igår var det visning. Jag åkte dit.

Här har skomakaren bott sedan 1930-talet. Han är antagligen den enda som bott i detta hus. Att vara skomakare har antagligen inte varit särksilt luckrativt, jag kan ju minnas priserna han hade. - Ja, får jag en femma så är det bra, brukade han säga. Huset är därför anpassat därefter; mycket enkelt utan påkostade detaljer. Men det enkla är det vackra, är det inte så man brukar säga?

Hade vi fortfarande bott kvar i min 2:a, så hade vi antagligen varit seriösa spekulanter på det här huset nu! Men nu har vi ju nyss flyttat och det känns bra att bo här. Och någonstans på vägen under vår flytt har jag insett att ett renoveringsobjekt kanske inte är det är det rätta för oss, särskilt inte när vi har ett litet barn. Det har jag alltid trott tidigare. I Nisses hus finns en del att göra, även fast det är helt underbart. Bland annat finns inget badrum och köket håller en väldigt ålderdomlig standard. Allt från tapeter, mattor och övrig fast inredning är original från 1930-talet och knappt slitet. Jag hoppas av hela mitt hjärta att de blivande ägarna inser vilken unik pärla de förvärvar. Bara husets exteriöra färgsättning är ju så fin; gulvit panel med grönturkosa fönsterbågar!

Jag fick en stor klump i magen när jag gick och tittade i huset. Det MÅSTE bli någon bra som köper det här huset! Någon som tar hand om det och vårdar det utifrån vad det är! Någon som ser kvaliteterna i detaljerna och i den fina trädgården! Lyckligtvis har hembygdsföreningen fått alla verktyg och maskiner från skomakarens verkstad så allt det kommer att bevaras. Men resten? Kan inte någon av er, vettiga läsare, köpa huset? Och bjuda hem mig på kaffe sen?

Erika, min kollega, går också igång på huset, kolla in här!

Mäklarannonsen hittar ni här!

Läs om ett annat fantastiskt hus, tyvärr med väldigt osäker framtid, här!